Hösttermin

Det är lite annorlunda nu, tackar som frågar.
Kvart i nio cyklar Elsa och jag hemifrån, Anna sitter bakom mej och snackar om sitt. Elsa och jag brukar prata om vädret.
"Det känns som vinter", sa Elsa till exempel idag. Då fick jag korrigera henne.
Nä, hon får väl tycka vad hon vill. Jag frågade om hon ville ha vantar och mössa. Så skrattade vi lite.
"Nu svänger vi", säger jag ibland och räcker ut handen.
Så kommer vi till skolan. Säger hej till Elsa och kryssar i hennes namn på en lista. På väg tillbaka till cykeln samlar Anna stenar eller pinnar och berättar att Elsa är i skolan och mamma på arbetet. Hon ska till dagis.
Framme vid dagis. Vi pekar på några bär på en buske vid staketet där jag lutar cykeln.
"Inte blåbär", säger vi.

Typiskt.
Rullskidesäsongen är startad och jag känner mej krasslig. Snorig och huvudvärk. Kanske feber. Kanske influensa.
Kanske bara förkyld.
Men något rullskidande blir det inte.

En alldeles speciell känsla av lätthet infinner sej när jag är klar med en bok. En egen bok. Uppdragsböcker ger mer en känsla av lätthet.
Nu kan jag spurta, lägga all tid på en bok som ska bli min och Thomas.

Jag lånade några fina böcker på bibblan idag:
Märkta kort - Charles Bukowski
Jesus son - Denis Johnson
En vinter på Ibiza - Lasse Söderberg
Min pappa hette Stikkan - Som är Marie Ledins minnen nedtecknade av Petter Karslsson.

En känsla av glädje. Jag cyklade ut till hoddorna vid Sibbarp. Soldis och stilla. Jag läste korrektur. Sen läste jag några sidor ur Stikkan-boken. Han nedtecknade nog lite väl kvickt emellanåt, Petter, verkar det som.