Om du bara vill

Man kan drömma om att gå ombord på bildäck och hitta ett nytt däck av trä.
Man kan höra dunket mot metall och suga in bensinångorna, vänta i kön med sparade biljetter, köpa en limpa Commerce utan filter.
Man kan suga in elden och röken och höra hur allt sprängs.

Det var Kalle Anka-dagar.
Det var dagar när vattnet skummade som läskeblask och Pustans Pastejer låg högst på alla listor.
Det var fotbollsmålvakten som ofradde allt, träffade stolpen med sitt huvud, med sitt kvack, det blev mål.

Man kan sitta på Medborgarkontoret i Limhamn och tro att man är på Folkan i LA på åttiotalet. Samma känsla av att en journalist från Arbetet ska stånka in för ett reportage.
Man kan stå mellan kassorna och utgången på Willys och känna hur man är på City Gross. Man kan nicka till samma människor och mötas av samma äldre pensionärer i samma frisyrer.

Det var igår och vi var alldeles för tidiga för första gången. Vi tittade på kaninerna, fåren, hönerna och tuppen. Marsvinen och grisen. Det var frivilligt inträde och jag var en usel man som bara hade till Elsas glass och en alkoholfri öl.
"Man ska stoppa i en peng", sa Elsa.
"Bara om man vill."
"Vill du inte?"
"Jag har inte råd."
Och ändå hade jag råd med ett äpple också, visade det sej.
Jag är en av dom nu. Ser om mitt eget hus. Från att ha burit hela världen på mina axlar.