Starta eget

Det är krassa tider. Var och en måste se om sitt hus.
Vi bor där vi bor.
Jag har haft planer på större hus med större tomt. Pensionat eller vandrarhem. Hyra ut en stuga. Ordna fantastiska tillställningar i den gamla kyrkoruinen på tomten.
Tillbringa en stor del av vinterhalvåret utomlands.
Bygga den där golfbanan. Köra runt på gräsklipparen, kanske börja röka pipa.

När jag skriver om Zlatan skriver jag positivt. Hans hus ligger ganska nära vårt. Han har två grabbar. Kanske något för våra döttrar? Och sen har vi ju det danska kungahuset. Vi försöker förbereda barnen på ett finare liv.

Vi bor där vi bor.
Just nu kan man köpa en helteveserie på DVD: Mannen som talar med hundar.
Vi har en park utanför vårt köksfönster, människor brukar rasta sina fyrbenta vänner där. Jag tänker köpa den där DVD:n. Jag tänker lära mej att tala med hundar. Dom ska lyda mej.
Sen startar jag ett hunddagis. Jag sitter i boden och skriver medan hundarna leker i parken. Jag ger dom tydliga order om vad dom får och inte får, tittar till dom ibland.
"Är det nåt så är det bara att krafs lite på boddörren", kommer jag att säga till dom.
Denna verksamhet kommer att ge mej dom extraintäkter jag behöver.

Tänk vad många små fina klackningar, passningar, skarvningar Zlatan får till i dom trängda lägen han opererar.
Tänk vilken extraplats hans lagkamrater får titt som tätt.
Men det är ett lag, inte en spelare.
Tänk vad bra dom spelade, vad kul det var att se ett spelande och taggat lag.
Tänk att det är Zlatan som avgör ändå. Den late krigar genom kaklet.
Och ändå är han bara "sextio-sjuttio" procent.