Stipendieansökningar

Jag står med ryggen mot havet men vänder huvudet så att jag kan se. Vinden rufsar till mitt hår. Jag är Kalle Kaviar. Fast äldre. Fast lika salt.

Att berätta om det som är så självklart.

Under alla år. Jag bara befinner mej på olika platser, och allt som snurrar i huvudet. Som jag så klart försöker fånga och strukturera.

Till exempel Aten. Jag hörde om bränderna och längtade dit. Inte till bränderna. Men när jag satt i det där rummet och skrev och redigerade så enkelt. När det dök upp så självklart. Och den novellen borde få leva i en bok, tillsammans med dom andra. Den novellen har varit med i en tidning, men ändå. Den är värd ett större och längre liv.

Men Aten. Att gå genom Plaka bort till Omonia och saluhallarna där.
Att inte ens slinka in, utan bara få en alldeles ny souvlaki genom ett litet hål i väggen.

Och åka ut till Pireus och allt man kan tänka på då. Och fotbollssupportrarna på vägen hem. Och den stora arenan.

Och allt det mäktiga på och runt Akropolis.

Brevlådan som brukar tömmas åtta töms sex numer. Crafoordska stiftelsen i Lund, jag började planera en resa dit imorgon. Sista dagen för ansökning. Men Johanna satte sej i bilen och körde till postterminalen på Borrgatan. Elsa och jag la ett prinsesspussel. och hela kungariket.

I lördags åt vi på Akropolis i Landskrona. Man får plocka dom nära drömmarna.