Välkommen till huvudet där alla konspirationer vilar ut
Min bod är varm. Vårt hus är kallt. Den gamla varmvattenberedaren läckte värme. Det gör inte den nya.
Det var en kall kväll i fredags, natt. Jag satt i mina föräldrars kök och skrev om kulturnatten. Det är nya tider. Varmare i Borstahusen än i Limhamn.
Hässleholm var kallt. Fotbollslegendaren Percy Olssons Hotell City var ganska kallt. Det är ett hyreshus, hotellet. Lägenheter mest. Fast vi bodde i ett relativt normalt hotellrum. Prisvärt, tror jag. Jag åt två frallor med storpacksost till frukost, högst ovanligt. Jag var den siste att lämna City. "Njut av dagen", sa Percy Olsson när jag gick ut i det kalla regnet. Jag tror att han var rolig och menade väl.
Det är högrevssäsong.
Det är säsong för fläskkotletter.
Det tar sån tid att fylla vårt badkar. Jag behöver bli marinerad av värme.
Mina händer är kalla.
Det blir kalops ikväll.
Jag har lyssnat på Svenska Akademien.
Mest lyssnar jag på Nick Drake. Han har blivit min skrivkompis sedan Leonard Cohen tog time out.
Mest läser jag böcker om Spanien och värme.
Det finns en varm kyla i den svenskpostuma novellsamlingen, Bukowski. En ny Heckscher (dottern?) har tagit över översättandet, hon kallar sjätte ronden i en boxningsmatch för sjätte rundan. Jag kallar det förnyelse.
Jag lånade Mons Kallentoft, hans andra deckare. Han skulle visst vara så fantastisk. Tre omlåningar, snart tre månader, varenda gång jag har badat ensam, och några torrare bonusstunder. Jag har hunnit hundra sidor. Jag förstår att deckarkritiker som vill verka småfina hyllar Kallentoft. Men personligen tycker jag att yxan hör hemma vid huggkubben. Vad Mons Kallentofts trötta stil beträffar vet jag inte var den hör hemma, i skrivbordslådan kanske. Men men, jag ska inte vara avundsjuk. Jag ska inte spotta på vanligt folk (som Göran Hägglund skulle ha sagt, jag vet inte vad jag är dock), Mons säljer. Då är det bra. Då är jag dum. Och fattig. Och kall.
3 comments:
Hej Jonas
Jag heter Amanda Blomberg, är 18 år och bor och kommer ifrån Mora. Jag går nu sista året på omvårdnads programmet och som du kanske känner till har vi alltid ett stort projektarbete sista året. Mitt projektarbete är att skriva egna texter, jag och min lärare har haft lite svårt att sätta fingret på vad det är egentligen jag skriver men man kan säga att det är en vacker blandning mellan noveller/prosa/poesi. Mina texter innehåller mycke starka känslor och jag har fått mycket positiv respons. Dock har berömmen bara kommit ifrån nära och kära och som vi alla vet har dem, ibland, en tendens att bortse från allt negativt och bara säga positiva saker. Så nu är min fråga till dig; skulle du kunna tänka dig att läsa några/någon av mina texter jag har skrivit och ge mig ett litet utlåtande om vad du tycker? Det vore verkligen oerhört snällt och jag skulle uppskatta det oerhört mycket. Jag har nämligen planer på att trycka en lite bok av mina texter för att sedan, om dem är tillräckligt bra, göra någonting med dem, kanske skicka in till något förlag. Det vore verkligen jätte roligt att få höra ett utlåtande av någon som kan det här.
Tack på förhand//
Amanda Blomberg, Mandalus@hotmail.com
Hej Jonas
Så, till slut var det oundvikligt. Den låg där framför mig, det första jag såg när jag klev in genom dörren till Götbackens bokhandel. Den låg på bänken direkt innaför dörren, till höger, i en blandning av klassiska verk, men den låg överst. Inte en slump, något annat, tror jag..Sträckläste, kände igen mig fast ändå inte, förundrades, inspirerades. Och fortsätta vidare bort, var den första men inte den sista. Hälsningar Håkan Jörgensen
Det var roligt att höra, Håkan.
Post a Comment