Tuesday, November 17, 2009

Olika versioner av verklighet

”`Flyktingbarn´ är i själva verket 22-åriga män. De flesta så kallade flyktingbarn uppger att de är 17 år men är i själva verket betydligt äldre. Att placera dessa i familjehem för en hög kostnad för samhället är absurt. Ofta är det en släkting som åtar sig detta med stor förtjänst.
Dessutom ska Attendo, ett privat vårdföretag också göra sig en vinst, och skattebetalarna betalar som alltid.
De från Afrika uppger att de kommer från Somalia för då vet de att de får stanna.”
Signaturen Sätt stopp i Kvällsposten i november

"... Han (Kristian Lundberg) skildrar mycket konkret hur det är att vara fattig. De fattiga ska bli ännu fattigare, menar han, och det är dyrt att vara fattig, med straffavgifter, inga pengar till månadskort på bussen, tvång att snåla med allt.
Lundbergs kommentar till det politiska dagsläget för arbetarklassen skär rakt igenom all retorisk bullshit: `Vi för ingen klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ned våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.´
Sug på den du Mona Sahlin, och fundera över varför det är skit med opinionssiffrorna, framför allt bland ungdomen.
Lundbergs Yarden är som ett rosslande skri ur ett hopplöst mörker, där ljuspunkterna är få, utom i relation till vissa arbetskamrater. Det privata är vad som återstår i en svartnande tid, med fascistiska krafter som sticker upp trynet. På sin hudlösa prosa skildrar han ett trauma som tyvärr är giltig för allt fler.
Men till Augustnominering räckte det inte, lika lite som för Jörgensdotter och Almlöf och andra, med den sociala verkligheten på programmet. I Augustjuryn är man blind för samtiden, där finns bara intresse för historiens välkända skamlösheter. Det känns väl tryggare och mer politiskt korrekt så, att blunda för vad som pågår."
Gunder Andersson i Dalademokraten i oktober


Utanför skolorna stänger vi dörrarna
igen och igen
och han bär på en odiskad kaffekopp
när han kommer försent till lektionen
i ryska
i gammal tyska
jag glömde
jag glömde hur livet ser ut
innanför dom andra väggarna
på andra sidan murarna
där du leker i solen och vattnar blommorna
träden lyfter mot himlen

Utanför skolorna
kunde vi samma popsånger
kunde vi samma hoppande steg
över brunnarna
aldrig halkade vi och föll
aldrig rakt ner
i ett svart halt hål
alldeles perfekt för dej
att bara röra sej neråt
att bara höra
ett döende eko
en skrikande smärta
en skinnflådd gris
rakt ner i slakten

Innanför dom andra väggarna
Det är mörka gator, min vän
det är leran som suger, igen
det är allt du aldrig ville tro
det är här du aldrig ville bo
en klocka ringer
en öl till
en flicka springer
Elvis Costello
Jag vill ha dej
Bob Dylan
Jag vill ha dej
En klocka ringer
jag vaknar och springer
hoppas jag hinner
det brinner i staden
det brinner i bladen
träden som faller
träden som skriker
träden som brakar
du gråter du skakar
det jäser du bakar
en kaka i elden i gräset som svider
sot som mot himlen glider

5 comments:

l.t. fisk said...

Bedårande barn av sin tid.

jonas said...

Jo, back to nature, den enda möjliga vägen.

Magnus J said...

Förhoppningsvis kan även (augustpris-nominerade) historiska romaner belysa aktuella samtidsproblem, men kanske på ett mer indirekt sätt.

jonas said...

Säkerligen, det får du ta med Gunder Andersson. Men något av varje vore kanske bäst om du frågar mej.
Augustböcker ska ju sälja, för mycket smärta och elände klarar inte bokköparna av, tror kanske Augustjuryn. Inte vet jag.

jonas said...

För mycket smärta och elände som ligger alldeles för nära inpå, menar jag då.
Jag har bara läst delar av några av augustböckerna. Yarden har jag däremot läst hela, två gånger. Många borde läsa den.