På en sten i strömmen

Entré på Värnhem. Spektaklet startar reaspektaklet redan på juldagen. Seriösa morgontidningen Sydsvenskan rycker ut och skriver. Succé för tjuvstartad rea, lyder rubriken. "Vi vill vara annorlunda och våga gå mot strömmen", säger Karin Bossner, tillförordnad centrumchef.
Jag är feg.
Jag är ynklig.
Jag flyter med strömmen.
Jag är så glad att jag flyter med strömmen. Jag vaknar i mardrömmen. Hästen skenar, jag har tappat tömmen, stapplar mot strömmen i sömnen.
Jag har ont i magen.

Hästpojken har en alldeles egen spilta, är något alldeles speciellt, spritter på ett säreget sätt mitt bland alla uppenbara nära och långväga släktingar på den svenska och utländska musikängen.

Skolavslutning i kyrkan. Jag hade gärna varit någonstans där alla som ville komma fick plats. Jag var i Limhamn. Detta Limhamn jag bor i. Detta Limhamn jag ofta vill lämna. Detta Limhamn som jag också tycker om.
Skolavslutning i kyrkan. En förälder per barn fick komma, och endast en. Jag stod med flera andra längst bak. Försökte uppleva. Upplevde mest stressade föräldrar, flera som lämnade mitt i gudstjänsten med ögonen på klockan, när sonen eller dotterns klass hade sjungit sin julsång. Och vad skulle man då stanna kvar för. Och man hade ju fotobevis.
Och man hade ju firat traditionellt i kyrkan.
Och jag hade ont i magen.

Det går bra att köpa Mer blues från Landskrona, i Landskrona, på Konsthallen i Malmö, personligt av mej eller Thomas. Det är bara att välja.
Men hon tyckte att tjurfäktningar borde förbjudas. Det är med viss säkerhet namnet på novellsamlingen som ska komma i mars.
Någon gång ska jag ge ut en diktsamling. Eller två.

Fram till i somras åkte jag till Köpenhamn eller Helsingör en gång i veckan för att, på ett skönt sätt, arbeta. Sen sa det stopp. Mindre pengar, andra metoder. Mild höst. Och färdigställande av böcker, redaktörsjobb och flödesskrivning funkar bra hemma. Men när jag skriver lång roman vill jag ha en dag i veckan då jag bara skriver för hand, utan datorer och internet och annat. Bara titta mej omkring och skriva. Det brukar jag göra bäst i Danmark. Och imorgon rullar tåget igen, dessutom övernattning. En rivstart på det nya året när det förra fortfarande pågår.