När duellen är över

Han var så ung då, Ulf Lundell. Drog lite Beckett, En kniv av nej. Och säkert mer.
Håkan Karlsson på Landskronadirekt kan sin Ulf Lundell, han skrev något listigt om Den randige kungen häromveckan. Sånt gillar jag.
Vi kan kalla det nördar talar till nördar. Eller intresserade till intresserade. För andra blir det i bästa fall: jaha. Eller tråkigt.

Erik Mårtensson huserade bland böcker och gamla tekoppar i ett hus i Skurup där Strindberg ska ha ridits av absintmaror och muckat gräl. Och kanske är allt bara skrönor.
Vi lyssnade på skrönor där hos Erik Mårtensson när jag var sådär tjugofem. Man kunde bli lite sömnig ibland, såg Eriks gamla Svenne Hedlund-frilla vagga långsamt fram och tillbaka när han for på villovägar, i skrönornas land.

Efter tre veckor hoppas jag slippa en runda till av alla förkylningar som flyter omkring.
Idag var jag hos doktorn. Hans stora händer kände både här och där. Men inget farligt. Men inte skönt heller.

Exkursion. Hur längesen var det inte jag begick en hederlig exkursion. Kanske i skogen. Eller upp på fjället. Jag såg ett så fint foto häromdan. Jag brukar prata om att flytta stolen, gå upp på stolen, se från ett annat håll. Jag måste titta på mej själv också. Ärligt.

Nä, int vill man fara till Bjuv. Jag stannar hellre i trygga Malmö. Särskilt som nästanarier. Vi är ju få som är helt rena.
Men på torsdag flyger jag till Spanien. Till kända trakter med nya ögon, hoppas jag. Ensam. Datorn, böckerna, manus och skrivpapper. Musik. Och badbyxorna. Hotell med frukostbacon and the shit om jag är korrekt informerad, man får ta seden dit man kommer.