Såhär

Såhär: Vadå, vad jag vet om lycka?
Inte mycket.
Men såhär: Ja, jag är tillbaka i simbassängen. Är det kanske sorgligt att man ska ner i ett hölje för att känna sej trygg. Jag vet inte.
Jag minns en bassäng på Kreta. Vi var inte rika. Men det regnade så i maj och tidiga juni. Jag var spröd. Johanna kanske stark. På något sätt fanns det pengar. Malin körde oss till Sturup. Vi hade inga barn.
Jag minns geterna som gick runt runt dom små bergen, kortare ben på vänster sida. Runt runt, inavlade bergsgetter.
Knossos. Jag skrev ett vykort till Rickard. "Som Slas skulle ha sagt: Vi var och tittade på gamla stenar."
Vårt hotell var litet vid en väg någon kilometer utanför stan. En norsk kvinna solade topless. Åt lunch topless. Promenerade på den lilla vägen topless. Hon hade kortklippt hår. Fyrtio år kanske. Hennes väninna hade två barn och var mer storväxt, tunna stora tyger.
Armhävningar topless.
På andra sidan vägen låg ett finare hotell. Femtio meter pool med saltvatten, och kanten alldeles brant ner mot stranden. Som att simma i himlen och havet samtidigt. Då kom lugnet tillbaka. Jag strävar inte efter lyckan. Jag vill ha lugnet. Jag vill slippa oron.
Sen låg vi i havet på rygg och bara flöt i det salta. Reste oss upp och gick. Det är ingen konst.
Jag känner till stunder av lycka.