Fördomar fördummar

Vi flyttade från Asmundtorp när jag var tre eller fyra. Flyttade till det som kallas Borstahusen idag på mäklarspräket. Ganska snart flyttade vi alldeles nära havet, till Övre gatan, det som idag kallas Gamla Borstahusen, på mäklarspråk.
Strandvägen är den fina gatan som binder ihop Landskrona med Borstahusen, sisådär en eller två kilometer lång. Vårt hus på Övre gatan låg/ligger precis där Strandvägen tog slut.
Strandvägen var den burgna överklassens tillhåll i en tidigare tid, villor som palats. Som sommarhus i vissa fall.
Och det skimrande havet, måsarna, svanarna, bryggorna, Ven, Köpenhamn. Och parasolen och vita långklänningar och tjusiga sommarhattar.
Medan arbetarna cyklade förbi ut till hamnen i Borstahusen för att bada.

Det har man fått höra. När jag tog mej in till stan, till Harlekin och replokalerna, krogarna och dom svarta kläderna. Att vara en snobbunge från Strandvägen.
Alla dessa fördomar som går i arv. Alla dessa människor som har svårt att tänka fritt, svårt att ta var sak för sej, varje människa för sej.
Och några av dom jag kände på golfbanan undrade vad för "Skånska teatern-människor" jag hängde med. Och inte på ett intresserat sätt.
"Är du Socialdemokrat nu, Jonas", frågade en kille, djupt hånfullt.
Så stod jag där, ung och sökande och intresserad, som en åsna mellan hötapparna. Kan man inte både få tycka om att spela golf OCH musik och teater, skriva dikter. Tycka att apartheid är fel.

City verkar vara som när P3 är som sämst (kortare nyheter till exempel), för unga människor som skrattar åt fördjupning och riktig kunskap.
Veckans homie för några veckor sen var en trettioettårig tatuerare som gillade punk, som tyckte att Reinfeldt skulle flytta till månen utan syrgas, hö hö. Han brukar äta veganbakelser på Glassfabriken, han bryr sej inte om kändisar, bara vanliga människor. På hans väggar hänger kinsesiska propagandaaffischer och och gamla punk-LPs. Han gillar Tempo.
Och vad aktar han sej för i Malmö då? Jo:
"Bo01 och Limhamn. Där finns bara BMW-whitetrashmänniskor som bor i tråkigt inredda bostadsrätter."

Jodå. Dom försvinner aldrig. Dom stensäkra analytikerna som ingenting vet och därför kan låtsas att dom vet allt. Det blir för jobbigt att kontrollera verkligheten. Så man bygger sanningar bland likasinnade som vet lika lite, och man säger high five. Och man är punkare på Möllan, stekare från Näset, sverigedemokrater eller vad som helst. Inom lyckta dörrar.
Bara vi slipper ifrågasätta våra redan bestämda sanningar.

Och hade jag inte varit mer öppensinnad hade jag kunnat undra: Vem är schablonen här.
Tatueraren bor på Augustenborg men vill flytta, "det är för stökigt där."
Inte vet jag, en bostadsrätt på Möllan kanske, bland alla andra likadana unika människor som lutar sej mot väggen (reclaimar) där hundarna pissar utanför charken vid torget. Bänkar är för borgare, liksom.