Ännu en
Jag sprängs i bitar.
Jag vet inte hur han var som människa, men jag har lyssnat på det mesta som han gett ut på skiva. Vissa låtar med The Fine Arts Showcase hör jag dagligen.
Och det finns en sådan spröd känslighet.
Och skramlet blir aldrig riktigt skrammel, det blir ... skönhet. Kanske rädsla.
Jag har nog stött på honom någon gång i Malmö, men jag kände inte honom, inte alls.
Men ändå. Jag har ju lyssnat på hans musik, man kan lära känna människor så. Jag tror att jag kände igen mej.
Det var väl någon gång på nittiotalet som jag lyssnade på Sideshow Bob för första gången. Då kan han inte ha varit gammal.
Och han blev inte gammal.
Gustaf Kjellvander är död, 31 år. Det är för jävligt.
2 comments:
Ja, det är verkligen märkligt. Och orättvist, skulle jag säga, om jag inte visste att rättvisa och orättvisa endast är mänskligä idéer.
För somliga tar livet slut alldeles för snabbt.
Jag vet inte om det är märkligt, men mycket sorgligt och säkerligen orättvist.
Post a Comment