Socialrealism revisited

Ankare kom 1988, Klas Östergrens fantastiska bok. Jag undrar om det var första gången jag var i fas för att kunna läsa en ny bok på riktigt (förutom ungdomsböckerna då). Tillräckligt gammal (19), hyfsat litterärt erfaren och kunnig, och redan något tilltufsad av livet.

1988 hade jag läst flera böcker av Hemingway: Och solen har sin gång, Klockan klämtar för dig, Farväl till vapnen, I vår tid, En fest för livet och Den gamle och havet.
Jag hade även skrivit ett längre skolarbete om honom, Hemingway.
Ändå, när jag läste recensioner av Ankare (det är möjligt att jag blandar in någon recension av Handelsmän och partisaner här också, minnet) förstod jag, men blev ändå förvånad av alla Hemingwayreferenser.
Då hade jag inte läst Att ha och inte ha. Men jag gjorde det i den vevan.
Idag läste jag ut Att ha och inte ha igen, för tredje gången. Och, jo, jag fattar referenserna.

Den som tror att Hemingway mest skrev machoböcker förstår ingenting.
Jag antar att det är samma människor som tror att Bukowski skriver böcker om att romantisera supande och knullande.
Det är antagligen också samma pucko som kommenterade min Och fortsätta vidare bort, skrev att det var en bok som gick ut på att man skulle tycka synd om huvudpersonen, att huvudpersonen (som givetvis i enkelhetens namn skulle vara jag) skyllde på allt och alla utom sej själv.

Man måste så klart översätta böcker tidsmässigt. I Att ha och inte ha står det både neger och nigger flera gånger. Boken kom ut 1937. Man pratade så då (ja, och vissa idag också).
Givetvis är kvinnoskildringen annorlunda än idag (nja, inte överallt, hemmafrun lever ju och frodas i USA fortfarande, snart helimporterad i lydlandet Sverige). Det var ett annat samhälle.
Och ändå handlar boken om idag. Om dom desperatas jakt och hopplöshet för överlevnad. Om dom ohemult rikas förakt och ändå ängsliga patetik (se "intervjun" med "drottning" Silvia i gårdagens tidningar).

Jag tycker uppriktigt synd om människor som inte orkar bry sej om litteratur. Som inte ser skillnad på kvalitet och skit. Människor som inte förstår, som inte tar sej tid, att se vad det är som författaren är ute efter. Som inte förstår att en bra författare kräver lite av sin läsare.
Men fortsätt ni att köpa skiten, fortsätt för all del att fördumma samhället. Så läser jag det som är bra på riktigt istället (nytt som gammalt), oftast om och om igen med nya ögon varje gång.