Söndagnatt blir till måndagmorgon och någon eller några dagar i veckan går jag upp 7.15. Det är för att mina barn ska till skolan. Vi försöker vara tysta och effektiva då. Två av oss har dåligt morgonhumör.
Söndagnatt blir till måndagmorgon och jag är inte nervös, har bara svårt att somna på beställning. Jag tycker om morgnarna, men jag tycker om nätterna mer.
Jag brukar läsa Kalle Linds krönikor i City i bastun på onsdagar efter simningen. Jag simmar två eller tre dagar i veckan. Nästan alla onsdagar. Kalle Lind är ofta rolig, men om man skrapar kan man hitta ett allvar. Nu är det måndagmorgon och jag ska prata om böcker, om min senaste bok. Jag är ofta allvarlig, men om man skrapar kan man hitta det roliga.
Jag är som Lloyd Cole. Jag skriver kärlekssånger med en vemodig bitterljuv ton. Lloyd är verserad, jag är lite mer oborstad. Men vi är ganska roliga, Lloyd och jag, vi trivs tillsammans. Precis som jag och Windy. På onsdag kommer Lloyd till Palladium, vi ses där.
"Måndagmorgon", säger Matilda Alborn, men först kramar hon mej. Jag tror att hon har skinnbyxor. Kalle Lind snusar. Jag har för mej att han kommer från Eslöv. Jag pratar om Landskrona. Ständigt detta Landskrona, men jag har brett mackan och får finna mej i att äta den.
"Måndagmorgon" säger Matilda Alborn och menar trafiken och jag har sovit fem timmar, varit uppe sen 6.50.
"Måndagmorgon", säger jag för mej själv på cykeln sen, vattengympa, hinner inte simma innan alla tanterna kommer. Så jag börjar cykla hemåt från Caroli och Stortorget, Centralen, tänker att det är ett hetsigare flöde i morgontrafiken här, en snabbare ton i Morgon i P4 än i, låt oss säga: Da Capo.
Jag i radion, försöker tänka medan jag pratar tidigt på morgonen.
Intervju i Helsingborgs Dagblad
No comments:
Post a Comment