Tidigare i somras läste jag Stoner av John Williams. En bra bok. Sådär lättflytande om .. tja, tristess (?) och tillkortakommanden, livet som han kanske inte gapat efter, som kanske inte ens är en besvikelse, bara ... trist (?). En, på flera sätt, mästerlig bok.
Annars flyter det hackigt med min egen roman. Den som har en bra stomme med en hel del kött, en del överflödigt och vi behöver bygga på vissa muskelgrupper.
Jag måste in igen.
Samtidigt har jag alltså åkt båt. Underhållit barn, servat dem. Makaroner och köttbullar ibland, jordgubbar, och nu kommer ju plommonen som jag får lov att palla, allergin ...
Så läste jag Bodil Malmsten, den skickliga och unika. Och hon kanske helt enkelt tappade förmågan eller lusten eller orken att skriva romaner. Det är ju en ganska liten del av hennes författarskap som består av romaner.
Du vet, som när man frågar rockpoeten varför han inte skriver en bok: "För att jag skriver låtar."
Jag skriver romaner.
Eller skriver jag noveller, berättelser?
Jag funderar på en dokuprosabok till, kanske blandad med foton igen.
Äh, jag smyger bara runt ämnet. Jag måste gå in i det där rummet igen, där allt annat utom romanen är petitesser i periferin.
Jag har alltså aldrig trivts i skägg (eller grovt orakad). Så jag kanske ska säga så: "Nu rakar jag inte mej förrän boken är klar." Det kanske hade kunnat ge mej lite eld i häcken.
No comments:
Post a Comment