... och .. va? ... det självklara

Det kommer en stund varenda gång jag skriver en bok, när jag har fastnat, när jag har tänkt att nu ska jag fanimej skriva en bok för alla, spränga försäljningssiffror (jag vet ju att jag kan skriva rakt och enkelt och fängslande), men det kommer en stund när jag sitter framför mitt tillrättalagda manus och tänker: Fuck it (nä, inte just de orden, mer: Ha roligt, Jonte, glöm aldrig varför du håller på med detta, din inre drift).
Att komma ihåg det enda viktiga: Att skriva som jag själv vill.
Det är en lättnad. Det är en lycka och en frihet.
Det resulterar givetvis i att jag inte skriver kioskvältare den här gången heller. Men det är inte därför jag håller på.
Ulf Lundell sjunger på sin senaste platta en träig bluesrockare om att när du inte vet var du ska gå: gå på tvärs.
Jag fattar vad han menar. Han måste köra den där vägen, vad andra än tycker eller ogillar.
Oavsett vad andra tycker eller förväntar sej, man måste gå sin egen väg. Det handlar inte om att vara utstuderat bångstyrig, det handlar bara om att göra det man vill och måste.
Nu är jag hemma. nu är jag här. Nu vet jag hur jag ska göra med mina flera hundra sidor: Göra dem till mina exakt som bara jag vill ha dem.
Take it or leave it.