Ekvilibrism

Richard Yates är en sån snubbe som gör att jag håller fanan högt när det blåser hårt (om det nu skulle vara en tröst att bli rejält upphöjd när man redan är död och inte fått njuta särskilt av det rättfärdigade berömmet, eller som Magnus Uggla döpte en platta: "Varför ska man ta livet av sej när man inte får höra snacket efteråt"). Men det handlar givetvis inte om det. Det handlar givetvis om att Richard Yates alltid skrev bra, att han antagligen visste att han inte var perfekt men att han var jävligt bra, att han visste att han hade läsare (om än relativt få, men seriösa) som skrattade, grät, skruvade på sej, nickade, njöt osv osv ... Och när nu skruvarna dras åt mer och mer för oss kulturarbetare (och jag pratar inte om det vedervärdiga i Paris med omnejd, det finns det så många andra som gör, hatar, ledsnas, försöker vinna poänger, förtvivlar) tänker jag på några dagar innan nyår när jag var på den trevliga avskedskvällen för Kvällspostens kultursida. Det fanns dricka och mat och några trevliga tal och Lasse Söderberg var där och Ulf R Johansson berättade om 70-talet när "folket" själva skulle recensera böcker och konst. "Problemet är", sa Ulf R, "att folket kan inte analysera tillräckligt bra, folket kan inte skriva (så att det funkar i en seriöst menande publikation, upplevde jag det som han menade)." Och där hade han nog en poäng (läs valfri fb-status med kommentarer om du tvivlar, och det är inte "folket" jag är ute efter, det är bara det att om du, skomakare, inte ska bli vid din läst, så måste du lära känna din nya läst, på riktigt, på allvar, du måste lära dej det nya hantverket, annars: håll tyst!) och när vi sen fick plocka fritt bland böcker som skickats till kulturredaktionen var det som en snurrande glädje när jag fick tag på Richard Yates novellsamling (den fjärde boken på svenska av honom som Norstedts gett ut på relativt kort tid, jag hoppas på fler) Elva sorters ensamhet. Richard Yates är tvärtom. Det "folket" inte kan skriva om författare kan Yates skriva om "folket". Varför? För att han är både människa och författare. För att han tar tid på sej och har en uppgift och en drivkraft och menar alldeles allvar. Förenklad biografi