Det var gymnasiedisko i LA, på Strand i mitten av 80-talet. Windys och mitt band QK skulle spela. Vi hade lånat några förstärkare från ABF och Windy skulle lira elgitarr (normalt körde vi nylonsträngad akustisk och minisynth) och när vi soundcheckade utan publik på ett tomt Strand (som kunde ta in sådär tusen pers) lät det väldigt högt, men vi visste så klart redan då att rocknrollen inte sitter i volymen utan i attityden.
Vi drack väl en del och kanske var vi nervösa och diskot vid havet fylldes och jag minns att några äldre ungmoderater kom med texten till Imperiets Du ska va president (oh, the irony) för att de ville att vi skulle köra den. Men vår enda cover var Nationalteaterns Men bara om min älskade väntar, så de fick nej.
Och vi drack väl en del och kanske var vi nervösa och du! vad diskot vid havet fylldes och när vi skulle gå på scen var det knökfullt och ABF-förstärkarna var inte så maffiga längre och alla andra hade väl också druckit och ingen ville höra eller kunde höra vad vi sjöng och spelade och efter en stund tog discjockeyn (den i LA legendariske Tompa) över och jag minns inte så mycket, men det minns jag, att han satte på en skiva och volymdränkte oss med orden: "såhär ska riktig rocknroll spelas!". Bryan Adams Summer of 69, och även om det var en skuffelse så visste vi redan då att rocknrollen inte sitter i volymen utan i attityden.
No comments:
Post a Comment