Äta, sova, dö

Det är den första dagen och det har tagit mej sju timmar att se klart Äta, sova, dö. Och innan det tog det något år innan jag kom till skott. Det var det värt. En utsökt film som med sitt allvar och sin humor får mej att tänka på alla de fina filmer från England, Skottland och Irland som jag sett under åren (senast Small Faces för några dagar sen). Som får mej att tänka och längta och vilja göra någon sorts revolution. Som får mej att tänka på året i början av 90-talet och Rolf Yrlid föreläste på litteraturvetenskapen i Lund, pratade om litteratur som realistiskt beskrev livet, som i bästa fall kunde få läsaren att säga: "nej! denna verklighet godkänner inte jag! det måste bli revolution! nu marscherar vi!" Tack, den goda litteraturen. Tack, den goda filmkonsten. Tack, musiken.