jag bor vid ett jordgubbsstånd

jag bor ovanför en skola
jag är vaken i natten igen
grannarna sover så nära
himlen är grå av stål
vill du låta mej omfamna världen
vill du låta mej omfamna dej
ner till den lägsta punkten
hur jag flyter annorlunda där

jag bor i min egen kyrka
cykeln är oljad på gården
en fågel bygger ett bo
på skolgården ekar en tomhet
där den fjortonårige pojken dog
han blev skuren av en flaska
jag har fyra gram brass
som jag inte ska röka
på ett hemligt ställe i köket

jag bor i ett hål i havet
jag bor i en sorgsen sång
jag bor i en längtan
jag bor i ett tält i gläntan
jag ser skuggor av män med knivar
men jag trivs i det hårda
jag vill inte härifrån

jag bor vid ett jordgubbsstånd
det är liv en liten stund
det är en tremånaderssäsong
det är jag och halte Petter
för honom är det året om
helt inlindad i presenning
hur kylan kommer ändå
hur fukten söker sej in
han får en tjuga
han får ingenting

jag bor ovanför en skola
jag bor på en sommaräng
grannarna drömmer om krafttag
jag kommer alltid försent

i verkligheten och i sömnen

Petter drömmer om luft
hur benen en morgon blir lätta

hur alla reser sej upp
när statsministrarna faller
jag drömmer om arkebusering