Jag höll hans hand när han dog

Jag skriver hela tiden. Nu är det skönt. En ny bok har skickats till tryck. Det är en börda som lättar och flyger iväg. Nu kan jag helt och hållet satsa på nästa projekt, som varit på gång länge, men koncentrationen, att känna: bara detta. Srivit sju sidor idag. Måste få ut boken nästa år. Måste producera. Måste producera kvalitet. Jag lever i marginalen. Är ekonomiskt beroende av uppläsningar, föredrag, redaktörsjobb, skriva i tidningar, stipendier, hitta på nya projekt, och och och. Är beroende av att hitta på roliga saker för mina döttrar. Åka på kul resor med min flickvän. Allt jag måste göra. Jag skriver hela tiden. Nu skriver jag en kioskvältare. Det är kul. Jag ska ta kioskvältaren in i den intelligenta litteraturen. Bättre än all spekulativ skit. Eller: Litteratur måste stanna kvar, inte bara underhålla för stunden. Hjälp mej att riva den tradiga kiosken!