Min dotter fyller tre i januari, idag var hon på sin första maskerad. Hon hade en varm kaninmössa med stora öron, kaniner har ju det. Hon var mycket lycklig. Två Batman, en Spindelmannen med inbyggda muskler, en snut, en jultomte och tre feer med trollspön, dom stora tjejerna. Den yngsta flickans mamma är ensamstående, den yngsta flickan var inte utklädd. Hennes mamma berättade för mej om hur jobbigt det var att ha sin dotter på dagis från sju till sex, mamman ville bara prata. Hon hade bott i Landskrona, blev kär och flyttade dit. Blev ensam och flyttade till Limhamn.
När jag kom hem skrev jag på min halvt självbiografiska roman, skrev om tiden efter jag slutat kröka, hur jag inte stod ut med AA, hur jag gick till min finlandssvenska socialassistent och bara pratade. Försökte göra litteratur av det, det är inte lätt, men inte omöjligt. Sen cyklade jag på motionscykeln och badade med Michael Connely. En av många bra engelskspråkiga deckarförfattare som är på en helt annan nivå en 95% av dom svenska lallarna som inte sysslar med litteratur. Vem som är bra? Tja, Kristian Lundberg, Arne Arnald när han inte vitsar för mycket. Vilka som är hyfsade? Henning och Håkan. Kjell Eriksson, Erik Eriksson, Åke Smedberg. Sen finns det flera som jag börjat på, gett en chans, men det är så torftigt, så schabloniserat. Ospänstig journalistprosa.