Apropå tidskrifter, och apropå Ola, som skänkte en kommentar, så måste jag givetvis nämna en annan död tidskrift, i alla fall vad det gäller dom som kommer ut på papper. Den blinde Argus (på vakna.blogspot.com skrivs det fortfarande.)Den tidskriften fanns mellan 1985 och 1995 och var i sanning en plantskola där namn som Lukas Moodysson, Kristian Lundberg, Per Planhammar, Helena Looft, Pamela Jaskoviak, Bob Hansson och väldigt många andra syntes för första gången eller tidigt i sina karriärer. Jag var också en av dom. Den blinde hade ett avskedsparty på Mosebacke dit jag var bjuden, jag publicerade mej med noveller i två av de sista nummerna som kom ut (femtio totalt). Mosebacke och Stockholm ja, jag bodde i Malmö då också, men på ett helt annat sätt i en helt annan lägenhet, etthelt annat liv. Jag vaknade sent och missade tåget, ringde min mamma och lånade pengar och flög upp istället på nån sorts billig stand-by-biljett. Det blev en trevlig kväll ändå som slutade på Kvarnen där jag försökte ge Arne Johnsson en komplimang genom att säga att han var den svenska poesins Björn Ranelid.
Jag antar att jag gjorde ett bra framträdande för året efter blev jag inbjuden till Hultsfredsfestivalen för att läsa där, faktiskt öppnade jag hela festivalen, jodå. Och fick backstagepass och stod och drack öl och blev förväxlad med Popsicles Andreas Matsson av en full smålänning. "Men jag pratar ju skånska", sa jag, "Popsicle är ju norlänningar." "Jag fattar", sa smålänningen, "du vill inte ha uppmärksamhet." Ungefär så.
Hultsfred resulterade i mitt största gage ditills (2000:-) och när jag skulle hämta ut pengar hamnade jag bakom en stor svart man som visade sej vara Wu tang Clans manager, eller nåt, där rörde det sej nog om större summor.
Så respekt, Den blinde Argus.