När Thomas H Jonsson, fotografen, fick sitt första stipendium var det fortfarande nittiotal. Vi satt under vattentornet i Landskrona, det gick fortfarande båtar till Köpenhamn. Vi såg färjan komma in, svallvågorna, vi var så jävla sugna, men panka. När Thomas kom på att vafan, stipendiet! Så vi åkte till Köpenhamn och Christiania och hade en mycket trevlig dag. Igår fick Thomas Landskrona Kommuns kulturstipendium, mycket kul och välförtjänt.
Thomas kompromissar aldrig. Han sticker till Berlin eller forna Jugoslavien när han vill, när han har råd, när han måste. Han är ingen skolkare. Han är en seriös fotograf som dokumenterar verkligt liv, i alla former. Mets fotograferar han i Landskrona. Han har en gammal hund som heter Billy som är en stor förebild i mitt liv, alltid nyfiken och ung och skiter totalt i vad andra tycker. Thomas har tagit foton till flera plattor från landskronaband, bl a. Svenska Akademien och Bröder Glöder, samt saligt hågkomna Skalatones. Han är också lärare på Fridhems Folkhögskolas fotolinje. Alltid ett skratt i allvaret. Vi var en pundare och en alkis på den tiden, nu är det annorlunda.

Den här dagen har hemsökts av Boel Gerells recension av Landskronaboken. Jag blir förbannad när jag tänker på hur hon skriver om Ulf Malmqvist, en poet, men framför allt pedagog, som skriver om hur man på Öster i Landskrona har byggt upp en skola för underklassen, mestadels invandrare, hur man samarbetar med föräldrar för att göra alla trygga och nöjda. Skapa goda medborgare. Boel tycker att det är politiskt korrekt så att hon storknar. Men Boel, det är verkligheten, välkommen dit nån dag! Ulf berättar om hur det är, hur det fungerar, möjligen förnumstigt (som du anser) men ändå: verkligheten. Det tycker jag inte att man ska ironisera över om man anser sej vara en så duktig människa. Vem är egentligen politiskt korrekt? (Vad nu den termen innebär)Den som gör eller den som tycker?