Att vilja men inte kunna, att bara våga hemma. Dansa.
Glöm inte, imorgon onsdag, strax efter 1800 på Konsthallen, fritt inträde. Casual. Släppfest för Malmöboken med snack och uppläsningara av mej, Mikael Bergstrand, Jenny Berthelius, Jan Sigurd och Andrzej Tichý, och musik av L.T. Fisk.
Apropå musik.
Jag läser Mezz Mezzrows bok som han skrev med nån journalist (tror jag), Dans till svart pipa. Jag läser den för tredje gången. Den är inte stor litteratur, eller är den det? Förbannat läsvärd i alla fall.
Till alla som gillar något av: tidig Sture Dahlström, Kerouac, Bukowski, Birgitta Stenbergs självbiografiska böcker. Pär Rådström, Louis Armstrong, Bix Beiderbecke, Bessie Smith.
Till alla som kan stå ut med ett lite snackigt språk för att historien är så verklig.
Till alla som tycker att det inte är coolt, utan intressant att läsa om vad som formar en missbrukare.
Dans till svart pipa, alltså, mitt julklappstips till er.
Apropå dans.
Jag vill så gärna kunna dansa. Jag vill så gärna våga dansa utan att känna mej fånig. Sånt blir svårare när man aldrig är full. Sånt blir svårare när man blir äldre (fast nog lättare när man blir ännu äldre, när man skiter ännu mer i vad folk tycker). Sånt blir svårare när man inte kan.
Sånt blir lättare när man är hemma och har en dotter som skrattar åt allt pajasande man gör. Och en fru som skrattar ganska ofta.
Jag dansar hemma, jag är ganska nöjd med det.
Apropå nöjd.
Det är härligt när regnet pausar några timmar. När vinden lugnar sej. Som den klara höga höstdag som idag varit. Att få cykla då. Att få lyssna på den musiken man gillar och har spelat in själv. Att titta ut över sundet och bron och veta att jag kan dra om jag vill. Jag kan göra det. men jag vill inte idag. idag ska jag jobba vid datorn, det är ganska kul, när man känner att boken kommer mer och mer. Även om den tar lång tid.
Apropå cyklar och lång tid.
Förra onsdagen var jag i Lund. Parkerade cykeln vid Centralen där man inte fick parkera. Så får man inte göra, Jonas!
Det regnade och var motvind och redan en ny dag när jag kom tillbaka till Malmö. En halvtimme till Limhamn då, en plåga. Och jag var så trött. Och jag skulle upp med Elsa på morgonen. Tog en taxi.
Dagen efter hade dom flyttat cykeln till förbi Jägersro. Och jag fick vänta till måndag mellan 15-17 för att få hämta den för 160 spänn. Jaha. Tog bussen till Centralen och överallt skolungdomar, inte en ledig fläck att ens stå på, människor fick stå kvar på hållplatsen. Aldrig i livet att jag tar en buss till till förbi Jägersro.
Jag tog en taxi. Chauffören stoppade taxametern när den stod på 300:-
Det är dyrt att felparkera.
Det är ett jävla gnällande på oss cyklister.
Det är en jävla massa bilister som inte följer trafikregler.
Det är en jävla massa gångtrafikanter som använder cykelbanorna.
Jag är en stolt cyklist som sköter mej. Nästan alltid.
Apropå skötsamhet.
Jag läser Ian Rankins senaste på svenska, om John Rebus, rebellen. Den är tung i badkaret. Han är en bra författare.
Apropå författare.
Glöm nu inte imorgon, onsdag, lussa av er och kom sen till Konsthallen.
8 comments:
Apropå Dans till svart pipa.
Det är en självbiografi alltså, om en jazzmusiker, Mezz Mezzrow. Den kom 1946 och kallas av vissa för jazzlitteraturens första klassiker. Och det kan mycket väl vara sant.
Sen kan man läsa Woody Guthries självbiografi till efterrätt, den handlar inte om jazz.
Det låter som du är utrikeskorre i nån krigszon när du beskriver dina bussresor i Malmö. Finns det hjärterum...och det där, Jonas, det vet du väl.
Återigen. Jag tycker inte om lokalbussar med mycket folk. Jag försöker alltid åka tåg på tider som inte är pendlingstider.
Det är inte Skånetrafikens fel att jag är som jag är. Dock borde vissa avgångar kunna ha fler bussar/vagnar.
Och, ja, du har lite rätt där. Jag känner mej lite som en man i främmande land, med ett uppdrag.
Det är såklart mycket bättre om det inte är nåt folk på färdmedlet.
Jag tar med film å de till dig imorron.
Jag brukar ofta felparkera min cykel på centralen. Det borde man sluta med, det är många som fått sina cyklar bortforslade på grund av det.
Men det finns så mycket som det är fel på i dagens samhälle. Men man ska inte klaga.
Nä, man ska inte klaga, eller det ska man kanske. Det beror på vad det gäller. Att parkera cykeln där man inte får, där det klart och tydligt står att cyklarna forslas bort, då får man skylla sej själv.
Men jag måste säga att det är lite halvkasst vad det gäller cykelparkeringar vid centralen.
Längst ut på flotten, det tar lite tid när man har bråttom.
Men, visst, man får ju skylla sej själv när man inte ger sej av i tid.
Efter alla dessa utgifter kanske det är läge att nappa på anonymous metrev.
Ja, kanske det. Men, du vet att det finns många sätt att få hem baconet på. Några knep kan jag.
Vi får heller inte glömma det faktum att när man i så många år vänt och vridit, eller inte vänt och vridit, men varit tvungen att prioritera vad man ska använda stålarna till. Att det är kul att få smälla lite på onödiga saker, bara för att man kan.
Barnsligt och mänskligt, och skönt ibland.
Post a Comment