Malmöboken i Malmö och Sydafrika i Sydafrika.

Jag skulle skriva om ett av dom viktigaste ögonblicken i mitt liv. Som jag försökte förklara för Johanna innan, och jag tror att hon förstod när vi såg på DVD´n som jag fick av Windy igår. Hon tyckte nog en blandning av att jag (hennes man) var fånig och av att det är därför jag älskar honom.
Jag skulle skriva om dom tjugo eller trettio sekunderna när Björn Afzelius står i snygg T-shirt och ful frisyr och brun manchesterkavaj på ANC-galan 1985, när han sätter tummarna i luften.
"Det gjorde ni jävligt bra", säger han till publiken som samlat in stålar genom biljettköpen.

Jag skulle berätta om mina släktingar som jag tycker om, som en gång för ungefär tio år sen sa till mej att det är bra, Jonas, att du tror på solidaritet, men man ändrar sej med åren.
Kanske det. Kanske vissa gör det, att solidariteten krymper till att röra den nära kretsen, familjen, släkten.
Så är det inte för mej. Jag har aldrig röstat för mej själv, jag har alltid röstat för det jag tycker är bäst för flest. Kanske är det lättare att göra så när man kommer från hyfsat välbärgade uppväxtförhållanden.

Jag gråter framför ANC-galan, som i ärlighetens namn är tämligen värdelös ofta. Och jag gråter inte hela tiden, jag ska komma till poängen sen, när ni har somnat.
Jag tycker så mycket om människor som engagerar sej.
Jag tycker så mycket om Björns fula frisyr för tjugoett år sen. Han gjorde en sak som betydde och betyder mycket i mitt liv.
Han stod där i sin manchesterkavaj och sjöng om att vända sej om i natten, om att nu blåser det nya vindar, och han sjöng det med en sådan inlevelse, med en sådan äkta känsla. Detta att vända sej om i natten och knyta sin magra hand och förbanna att du finns till, Herr President. Och inte ge upp där, utan att ringa i klockorna och fortsätta och fortsätta. FÖR DET ÄR DETTA JAG TYCKER ÄR RÄTT, EN MÄNNISKA ÄR EN MÄNNISKA, OAVSETT VAD.
Och jag ska ringa i klockorna, Björn, för dej också.

Ja, det är dansbandsboogie-woogie (jag vet inte ens hur det ska stavas, det står inte i mina ordböcker eller i min hjärnas bibliotek, det stör mej, men okej), men det är något helt annat också.

På söndag signerar vi Malmöboken. Den är prisvärd och läsvärd. Akademibokhandeln 13.00, Malmö Bokhandel 14.00 och Hamrelius 15.30.
Glöm inte det!

Och ni som trodde att jag skulle skriva om Lasse Söderberg och Birgitta Stenberg, håll ut, det kommer.

Men vi hade det trevligt på Bullen igår, Janne och Windy och jag. Män som går mot fyrtio och har barn. Men vi viker inte ner oss. Även om dom snobbar med ölen, medan jag får suga i mej mina lättöl. Men jag är mycket nöjd med det, jag saknar inte det andra skitet.