Wednesday, November 29, 2006

Köpenhamn, Helsingör, Hamburg, Lissabon, Sesimbra - ligger inte i Limhamn.

Jag är inte deprimerad.
Jag sitter med mössan på inomhus. Jag är därtill orakad.
Jag lyssnar på Hasse Alfredsson, han sjunger om barnen, hur det ska bli när dom växer upp. Hur han önskar att dom åtminstone ska få sej ett glas öl.
Och jag längtar till Teatergrillen och till Pär Rådströms svada, till Slas´ spjuveraktiga leende. Och Beppe som antagligen försöker hävda sej på något sätt, medan Lars Forsell bara myser och beställer en till.
Och lite försynt kikar Tage fram från bakom en fåtölj. Hasse är redan framme och hälsar och drar en vits, men sen tar ändå Tage över, för man lyssnar på Tage.

Såhär skriver Lars Forsell i boken VÄNNER:

”Jag talar om mitt hat till döden. För själva dödsögonblicket är jag kanske inte rädd men jag är fruktansvärt skrämd av den död som härjat bland mina vänner och närstående. Jag vill ha tillbaka mina döda vänner, hur absurt det än kan te sig, jag vill ha tillbaka Erik Lindegren och Pär Rådström och Bengt Ekerot och Carl-Erik Hammarén och Ulla Sjöblom, jag vill ha tillbaka Stieg Trenter och den underbara häxan Kerstin Bernadotte ... Jag spottar på döden som tog dem ifrån mig, de flesta i förtid.
Jag vill ha mitt liv för mig så länge fågeln sjunger.”

Det är troligen den enstaka text som jag läst flest gånger under mitt läsande liv. Jag får tårar i ögonen varje gång. Av ilskan, av vanmakten. Av min egen längtan efter en tillhörighet som jag ändå vet att jag äger, minst lika vacker som Forsells. Och jag läser igen, och tårarna sprutar inte fram. Men dom blir glansiga, mina ögon.


Så ser jag ut när jag längtar och är lite full i Fan enligt fotografen och mitt förlag, kanske. Jag ser inte ut så i verkligheten. Fotot ljuger. Eller inte. Det är nästan tre år gammalt och vi bodde i Vollsjö. Jag längtade till Limhamn då.

Jag är inte deprimerad.
Jag tänker att det var längesen jag läste en bok av Stieg Trenter, dom är ändå trevliga, femtiotalshjältemannen Friberg till trots.
Jag läser Jag minns att jag sprang, som handlar om en man som cyklar. Jag är också en cyklande man.
Dagar som idag vill jag bara cykla iväg, när det duggar lätt och vinden blåser svagt, lyssna på Rocksamba och När man jämför, på skånska.
"Klarare, för varje dag blir vädret klarare. Vi ska begrava det, det som förtryckte och förslavade."
"Det är då man vill få gömma sej och gråta som ett barn. När man jämför hur det är med hur det hade kunnat va."

Dagar som idag vill jag bara iväg.
Dagar som idag känner jag att jag är trött på all måttlighet och vuxenhet. Jag är så trött på ansvar och saker som man måste vänta på, saker som aldrig händer.
Och jag längtar inte tillbaka. Jag bara längtar.
Jag lyssnar på Van the man och Cliff i Whenever God shines a light, då släpper krampen något.

13 comments:

Jonas Bergh said...

"Jag vill ha mitt liv för mig så länge fågeln sjunger."
Allt annat vägrar jag om detta tas ifrån mej.

l.t. fisk said...

Whenever God shines a light - on me.

När jag bodde i Stockholm läste jag ohälsosamt mycket Forssell under en period. Allt jag kom åt: poesi och dramer, essäer och sånger. Men de tidiga essäerna/artiklarna är faktiskt något av det bästa jag läst i den vägen. Öppna, egna, vågade, egensinniga, prövande. Ja, kanske framförallt prövande, men ändå kunniga. Visst han kunde vara kolerisk och besk, och riktigt taskig för den delen. Men under det där lyser den där skrivbordslampan i ett annars mörkt rum och där sitter han ensam med sina bokstäver och försöker överföra det till meningar i både den ena och andra meningen. Och det är en romantisk bild. Men ändå. Han är oerhört elegant och tanken flyter fritt och framåt, och han vågar redogöra var han kommer ifrån och att han kommer ifrån, utan att be om ursäkt, men som för att ytterligare förklara sig och sin position för att jag som läsare skall kunna avgöra för egen del vad jag vill. Generös, är också ett ord som finns med när jag tänker på Lars Forssell.

Anonymous said...

Lars Forsell och Pär Rådström ingick ett förbund, dessa spränglärda och kunniga herrar. Vi skiter i vad folk tycker, vi gör vad vi vill! Rådström dog ju alldeles för tidigt, men Forsell lever, och han har gjort show till Lill-Babs. Han har skrivit schlagertexten om brösten som duvor, och Snurra min jord.
Och mycket mycket mer, en platta med Ewa Fröling (alltid underskattade).
Man behöver inte gilla allt, men man måste imponeras av människor som gör vad dom vill, för att dom måste.
Thåström är också sån, och givetvis, Ulf Lundell.

l.t. fisk said...

Och Jonas Bergh.

Anonymous said...

Vilket sammanträffande! Hur visste du att jag, just i dag, satte igång med att läsa om en massa texter av Lars Forssell? Mystisk känsla när jag lägger boken åt sidan och kollar in den här bloggen...

Anonymous said...

Johan: Och L.T. Fisk.
Jakob: Ja, jag tror på sånt, och därmed kan jag också utföra vissa enklare knep.

Anonymous said...

Lars Forsells citerade text äger själva essensen för hur jag vill skriva. Rakt, enkelt och jävligt på riktigt och drabbande.

Konungen said...

På tal om Vollsjö. Jag o vännen jeppe brukade när nån av oss va deppig åka till just vollsjö.
Han körde o jag drack folköl.
Sen fikade vi på fiket o blev glada för att vi inte bodde i just vollsjö

Anonymous said...

Ja, det kan jag förstå. Det är nyttigt för alla människor att bo i Vollsjö nån gång i livet, för att få perspektiv. Men längre bosättnigar tycker jag att man ska låta bli.
OBS. Det handlar inte om att Vollsjö är särskilt mycket sämre än andra ställen, men kommer man från stan kan det vara jobbigt. Saknar man dessutom körkort kan det ibland te sej outhärdligt.

l.t. fisk said...

Jonas! Du kan lyssna på programmet där du är med via P1. De har en sådan lyssning. De hade inte lagt in det i morse, men det kommer nog ut där under dagen. Det var bra. Roligt och spännande. Och Torkild som jag umgicks med lite under en period, som jag tyckte visst var nördig, men som var väldigt schysst också.

Anonymous said...

Jag spelade teater med Torkild på gymnasiet. Han gillar att styra och ställa. Vi hälsar alltid på varandra. Han är mycket trevlig och begävad, för att vara folkpartist.
Jag saknar Folkpartiet, det socialliberala Folkpartiet med dragningar åt solidaritet. Kanske är Torkild ditåt, jag vet inte.

Anonymous said...

brösten var SVALOR som häckar! (vilket faktiskt gör svalorna till två kroppsdelar (fyra? två bröst, två skinkor?) i en).
mvh ms besserwissermessersmitt

Anonymous said...

You could easily be making money online in the underground world of [URL=http://www.www.blackhatmoneymaker.com]blackhat seo techniques[/URL], It's not a big surprise if you don't know what blackhat is. Blackhat marketing uses alternative or misunderstood ways to generate an income online.