An accident waiting to happen

Håll i er i vårruset som väller in över gamla Svedala.
Håll i er när tolvslaget kryper på och vi vet aldrig vad som finns bakom den sista luckan i denna månads adventskalender.
Håll i er, dikten som vill komma ut är av prosaart, och den talar till dej, just dej, du som inte vet det eller bara tvivlar.

Päronträdet vitt av blommor.
Och buskarna, min vän, döljer dej halvvägs när du pissar mot dom.

Jag lämnade ensam mitt hem i torsdags.
Jag kom ensam hem idag, söndag.
Och vattnet som har flutit har flutit lugnt och stilla har flutit hårdare än vinden som blåser mitt i sidan av orkanens öga.
När lastbilarna for som sliriga bomber.

Äh, vafan.
Jag åkte till kolonistugan i torsdags för att arbeta och se på BoIS.
På fredagkvällen kom Elsa och Johanna. Vi grillade fläskkotletter som jag marinerat. Citron, vitlök, soja, chili, olivolja, vitvinsvinäger, och Aromat! Och något mer. Ni vet.
Och grillen ville aldrig ta sej eftersom vi har köpt miljövänlig tändvätska, jag fick ringa Johanna och be om ett mackstopp och lite vanlig miljöförstörande tändvätska. Jag är inte bättre än så. Men se! Lagom till dom kom hade det börjat glöda ändå.
Vi får se, jag kanske måste omvärdera.

Men lastbilarna?
Och den härskna lukten?
Vi skulle äntligen köpa en lekstuga till Elsa idag, en ny, dom begagnade går fort som, ja, det är en fräck historia ...
Vi åkte till Malmö och lånade en bil med dragkrok, hämtade släpet, hämtade lekstugan. Körde tillbaka till Landskrona, bar in lekstugan som bara var brädor och la dom på en pressenning. Gott så.
Sen skulle Johhann köra tillbaka släpet och bilen och komma tillbaka. Men släpets "baklucka" var borta. Den hade ramlat av.
Så vi fick lämna Elsa hos framor och farfar och åka hela vägen med ögonen vidöppna för att hitta ... äh, jag orkar inte.
Vi kom till Malmö och macken och vi skulle få betala mycket om vi inte hittade bakluckan. Stannade vid Allans Korv och fick varsin halvdassig hamburgare, motorvägen igen och nånstans innan Borgeby såg vi vår baklucka, av motorvägen vid nästa avfart, norrut och tillbaka och in med skiten i bilen och lastbilarna skrämde mej verkligen och jag vågade inte tänka på den kvällen för längesen när Henke och jag och Jocke gick mitt i natten från Helsingborg och försökte få lift, i våra mörka rockar.
Men tillbaka till Malmö och lämna eländet på macken. Sen tillbaka till Landskrona igen och hämta Elsa och grillen gick igång snabbare med den stygga tändvätskan och jag samlade ihop min dator och lite annat. För nu skulle jag ta tåget till Malmö, för jag måste jobba den dagen som är idag nu. Johanna och Elsa ska sköta nyplanteringarna.

Och jag kom hem och det luktade härsket, frysen stod vidöppen och jag fick slänga två proppfulla Willyskassar med spenat, broccoli, hembakat bröd, hemgjord kalops och ärtsoppa och kycklinggryta. Och glass, icke hemgjord. Och, tro mej, mer därtill. Det enda som räddades var lite flädersaft och två burkar blåbär.
Och alla präktighet, vad ska den vara bra för?
Och allt slarv, vad ska det vara bra för?
Jo, man lär sej något. Om man bara gör det efter varje snedsteg, så hoppar fisken vidare i oceanen, tills den blir fångad nästa gång.

Glöm nu inte fredag, på Seglaren i Landskrona. Den som hjälper mej att sätta ihop lekstugan kan få sova i den på en lämplig madrass.