Betyg och tävling. Ordning och reda, pengar på fredag ...
... flickor på lördag så är pengarna förstörda.
Störda.
Betyg, jag tänker syssla med det nu, när jag kommit in från solen och vinden, från lä bakom hoddorna där jag suttit och läst mitt manus igen, för att inte hyvla, men putsa med halvgrovt sandpapper, och mjukare och mjukare.
Mitt manus får 3.5 av 5, med potential till en fyra när allt är klart.
Jag har gett ut sex böcker (om man räknar En blues från Landskrona). Ingen har varit en femma, men Och fortsätta vidare bort får 4,5. Sonny och Karola och min debutroman får varsin fyra.
Jan Sigurds Hemingways sista flamma får 3,5.
Kjell Westös Där vi en gång gått får en femma.
Roddy Doyles Kvinnan som gick in i dörrar får en fyra.
Att sitta på Tempo med Danne och äta buffé (laxen får en femma, lammet 4.5) och först se Eddie Nyström och sen Mikael Wiehe i grova manchesterbrallor kliva in, med ett finurligt leende, ett bubblande skratt, får en femma.
Så, till tävlingen.
Waterboys har gjort tre plattor som får fem i betyg av mej, vilka?
Den senaste får 3,5.
Eldkvarn har också följt mej sedan mitten av åttiotalet men bara gjort en femstjärnig platta, nä, okej då, två. Och en 4.5.
Vilka två får en femma?
Eldkvarns senaste får en fyra, med nöd och näppe.
Okej: Tre med Waterboys och två med Eldkvarn. Priset är ett ex av boken En blues för Landskrona. Den ska smygsläppas på lördag på Galleri Format i Mazettihuset. Thomas ställer ut sina bilder och jag ska läsa lite ur boken. Lördag 1300.
Utslagsfrågan lyder: Vilken är Mikael Wiehes enda femstjärniga platta?
Ledtrådar? Åttiotalet.
11 comments:
Waterboys:
A Pagan Place
This Is the Sea
Room to Roam
Eldkvarn:
Utanför lagen
Himmelska dagar
Wiehe:
Basin Street Blues
waterboys - a pagan place, fisherman´s blues, room to roam
eldkvarn - genom ljuva livet, utanför lagen
wiehe - hemmingwayland
borde vara fler wieheplattor bland dina femmor, speciellt av hans plattor från just 80-talet, hur går det med läsandet av sebastians novell jag skickade dig, förstår om du har knappt med tid nu...
Windy har ett fel, ett mycket märkligt fel.
Farornaskonung har tre fel, ett av dom är på utslagsfrågan.
Jag tycker att Wiehe har gjort många femstjärniga låtar men inte hela plattor. Och kom ihåg: Fem stjärnor är jävligt mycket.
Det går bra med novelläsandet. Men jag har lite mycket att stå i nu, om vi skulle träffas, menar jag. Men jag kan skicka en skriftlig "recension" i nästa eller nästa vecka. Okej?
d låter helt ok med en skriftlig "recension" nästa vecka,
va tyckte du om niels jensen - en man som var klart före sin egen tid tyckte jag, synd att han inte fortsatte med egen musik...
skulle svegis å co spela på ert släpp på seglaren???
snart boisapremiär, vet inte om jag darrar av längtan eller ängslan...
Niels Jensens Dan Hylanderproducerade skiva var ju ganska fantastisk, minns jag. Och singeln Party of my own (eller vad den hette)
The Negatives ska nog spela, vi har inte allt klart än. Men snart.
L.T. Fisk ska säkert spela, han är bra, lite lugnare än Negatives.
I slutet av nästa vecka, eller möjligen början på den därefter.
Jag tycker det är svårt att betygsätta hela plattor. De flesta blir nån form av treor för mig eftersom de innehåller både bra och dåliga låtar. Enskilda låtar är lättare. Wiehes Flickan och kråkan får 4,5 av mig. I övrigt gillar jag Afzelius mer. Ikaros, Europa, Dockhemmet, Isabelle, Tusen bitar... idel femmor.
Men ja, det är ju världen sedd från min enkla horisont.
Fishermans blues måste vara Windys märkliga förbiseende. A pagan place är knappast anledningen till att du varit i Skottland eller någon annanstans. Däremot är Fishermans blues anledningen till att du varit i västra Irland.
Det var ju märkligt. Såhär är det: A pagan place är med, och givetvis This is the sea, och givetvis Fishermans blues.
Jag får väl skicka en bok till dej rw, som förstod den mest självklara femman.
Visst, ändra reglerna bara, gör det, se om jag bryr mig ...
Jag glömde fishermans blues, har ju aldrig varit du o hej med Mike Scott.
Niels Jensen däremot! Celluloid-skivan från 85 finns i alltför få svenska hem. Vad ska vi göra när kungarna krigar?
Här kommer ett lite för långt inlägg:
Denna fäbless för waterboys, eldkvarn och mikael wiehe... jag måste vara född cirka tre år för sent. Eller är det för att jag är brud? Waterboys minns jag som folkmusiker i aggressivt virkade västar, Eldkvarn som storebrorsans hästtjejen-har-lämnat-mig-musik och Mikael Wiehe betyder bara Hoola Bandoola, och Titanic.
Jag är glad att ditt författarskap går så bra. Jag blev intervjuad igår av en ung kulturjournalist om att vara antologipublicerad som ung, och om vad som hände sedan (hennes möte med en antologi som SvD gav ut där jag var med var hennes första möte med poesi som inte rimmade så av någon outgrundlig anledning blev den betydelsefull för henne). Det var roligt att prata med henne, vi pratade om skrivarlinjer och om dina böcker och tittis böcker bland annat, och om varför jag lade ner det hela. Jag tror jag kom fram till att hela den postmoderna grejen, text om text och yada yada yada blev väl ihålig till slut. Det kändes som om man var kristen musiker; tekniskt duktig och helt utan djup eller något att berätta. Sedan saknade jag ju helt drivet som både du och Titti har, uppläsningstalangen också. Eller vet du vad: jag var kanske helt enkelt inte bra nog och insåg det. Nu låter det här som en dåres försvarstal, märker jag, men jag hade inte tänkt på de där grejerna på jättelänge när hon kom och rörde om i grytan. Hur som helst, personlighetsmässigt är författare och läkare EXAKT samma personlighetstyper. Särskilt patologer.
Vad jag vill säga? Inte mycket, merän att jag igår plötsligt också mindes att Ann Oho-lsson (som vi envisades med att kalla henne) enligt ryktet kallat oss för "den supigaste och oförskämdaste klassen som någonsin gått på Fridhems folkhögskola". Men du, du fortsatte vidare... bort...
Anna.
Anne var en trevlig men ganska dålig lärare eftersom hon ville vara en av tjejerna, eller grabbarna, eller whatever. Det jag lärde mej på Fridhem var att jag behövde lära mej mer. Jag tyckte om Anne.
Jag vet inte vad du hade mer att komma med och offra, men jag ansåg och anser att du var en av dom absolut bästa i vår klass. Jag tror verkligen på en roman från din penna.
Och Fridhems skrivarlinje har nog svårt att vaska fram en annan klass där åtminstone tre gett ut flera böcker på etablerade förlag. Men det var kanske inte frågan i velourmyset i Svalöv.
Post a Comment