Love love love

Det finns en människa som jag älskar och högaktar mer än nästan allt. För hennes frihet. För att hon inte är förstörd av normer, som ställer frågan varför!? Som inte förstår, för att det är svårt att förstår varför det hon gör möjligen skulle kunna vara fel.
Jag saknar ibland tålamod. Det gör ont i mej.
Jag ser henne när hon sover och hon ligger inte som Piipi Långstrump, men hon ligger upp och ner. Och när hon i sömnen när jag tittar på henne, lägger sin hand i min, vill jag tro att jag är det starkaste i hennes liv.
Jag önskar mej själv stark, att jag alltid ska vara så fri att jag ska låta henne göra nästan allt hon vill.
Jag önskar mej avklippta pekfingrar.
Jag önskar mej och alla andra ro.

Vi fick ett annat rum på vandrarhemmet i Röstånga. Men fint. Och jag tänkte bara: fint. Jag tänkte inte: vi kanske skulle flytta hit.
Men så fina människor.
Vilken trevlig kväll.
Först Andys mat på stationshuset, stor buffé och köket var öppet. Och Nils och Janina hade fått en dotter nu efter två grabbar. Och Andy är från Florida, och detta säger han på amerikanskbruten svenska: Det har blivit så fult i Florida, så fult. Och senare i natten kallade han ut oss att lyssna på närktergalen.

Tidigare har jag sett två av Janne Rantalas filmer, tyckt att dom varit okej men inte mer, men nu! Stor duk. Och jag känner Janne väl. Och jag blev mycket glad över hur bra filmen var, Soppköket. Så allvarligt rolig. Och jag hade kunnat skriva mycket mer, om hur Janne äntligen fick in relationen till sin pappa, men det är sent och jag är trött. Jag drömde om filmen i sängen på vandrarhemmet. Och det var så kul att Janne och Mia och också sov där. Och vi plockade liljekonvaljer på förmiddagen och hälsade på Pim och Annie. Fantastiska människor, fantastiskt hus.

Och jag läste ur En blues från Landskrona. Bra, skulle jag vilja säga.
Och det är nåt med stämmningen i Röstånga, i stationshuset. Människorna. Och mycket är Nils förtjänst. Och dom som kommer. Vi bor gratis och får gratis mat och dricka. Normalt brukar jag få några tusen betalt också. Men det skiter man i, inget slår Röstånga. Inget. Alla fina människor. Tack!