Jag jagar i dammiga skrymslen och vrår efter gamla texter, gamla noveller. Jag tror mej behöva någon till ett projekt. Jag vill i alla fall hitta dom och läsa och se om det funkar med några streckdragningar över och under, och några nya ord och meningar.
Det är ju samma drömmar, menar jag.
Jag har redan rotat under sängen i omoderna och trasiga väskor och kartonger i kolonistugan. Oj, har jag tänkt, så mycket jag har skrivit.
Oj, har jag tänkt, så mycket som fanns i alla dom datorer som på olika sätt halkat ur mina händer och krossats. Inte just mot den stenen där minken sprang. Inte just under den stenen där jag en gång var dum och gömde den tomma ölburken istället för att kasta den rätt och miljöriktigt, Och till andra människors fromma att panta ihop en femtioöring eller två.
Oj, har jag tänkt. Det är ju samma drömmar, menar jag. Allt det jag har skrivit som kanske inte har perfekt struktur, som kanske är sentimentalt. Som kanske borde ha mer gestaltning och mindre snygga formuleringar av enkla ord.
Oj, har jag tänkt, alla snygga formuleringar av enkla ord.
Jag borde skriva en bok av dom.
Det är ju ändå samma drömmar, menar jag.
Badade några gånger igår. Ska bada sen ikväll också. Ett barn är på väg, en bebis. Alldeles snart, nästan.
Och i källaren har jag tvättat bebiskläder.
Och i källaren har jag letat i dammiga väskor med klistermärken från omoderna turistorter.
Och i källaren hittade jag äntligen novellerna två: En kärleksfilm i Hollywood medan färgen försvinner, samt den korta versionen av Han tar geväret och går ut.
Kanske kan jag använda något, kanske.
Och i källaren hittade jag ett nummer av tidskriften Ariel, ett nummer med Ulf Lundell som tema. Hans konst, hans musik, hans litteratur och hans liv. Hans ... tema.
Och jag frågar mej också. Kan en soldat komma hem? Om man ständigt längtar ut?
Jag tror det.
19 comments:
-Han tar geväret och går ut.
Vad det du som skrev den. Det visste jag inte. Jag arbetade på filmatiseringen av nämnda novell. Har hela tiden haft för mig att det var Partik och Bader som skrev den.
De kanske bara skrev om den till manus.
T.
Vad jag vet så skrev dom manus själva. Den filmen har nog inget med min novell att göra. Däremot frågade Patrik om dom fick sno titeln från mej. Och det fick dom. Det är nog det enda jag hjälpte till med. Och att den spelades in i min blivande kolonistuga, om jag inte minns fel. Har för mej att jag har något tidningsklipp från NST om inspelningen i nån annan dammig låda eller väska.
Ok. Då är jag med.
Nä, filmen spelades in i en stuga i ståkkolm. Tittar du noga på text bylinen på artikeln, då ser du även att det är jag som gör ett staplande försök inom skribent skrået.
Kom på ganska fort att jag bör hålla mig till bild.
T.
Jag minns också Ariels temanummer om Ulf Lundell. Hur ofta publiceras det sådana texter om hans konstnärskap? Jag saknar den sortens texter. Alldeles lagom underhållande och avancerade för en som tar hans artisteri på allvar. Frågeställningen i ”Soldat kommer hem” kan inte lösas, den måste upplösas. Jag gillar låten skarpt. En komplicerad livssituation som beskrivs enkelt och vackert med en lika vacker och enkel, melankolisk melodi.
Ja, det är en bra låt. Och en intressant frågeställning. Ulf Lundell är som en massa andra människor som syns i media, som alla har en åsikt om. Om man gillar Ulf Lundell så är man sån och sån. Men det är få som verkligen gräver, få som verkligen har koll på den enorma produktionen och dess huvudfrågor. Det finns mycket att hitta utanför picnic-filten, mina damer och herrar.
Om man ständigt längtar ut, är från Levande och varm. Den komplexiteten, komma hem och längta ut. Det är inget pojkboksäventyr, som till exempel Linda Skugge tror, utan att vara intresserad.
Det är alltid intresant med sånger där det personliga och det samhälleliga möts eller flätas in i varandra.
Under sommarturnén 2005 valde Ulf Lundell att framföra den så sällan spelade sången ”Vänd dej inte om”, från samlings cd:n Slutna rum 75-95, under konserterna. Sången, vars titel anspelar på den grekiska myten om Orfeus och Eurydike, bröt av mot det annars så publiktillvända låtmaterialet och gav en märklig nerv åt konserten. När jag hörde Ulf Lundell sjunga texten ifrån scenen så var det som att färdas tjugo år tillbaks i tiden och jag upptäckte hur sången expanderat innehållsmässigt sedan den skrevs i mitten av 80-talet och fått ett såväl dokumentärt som ett närmast profetiskt drag över sig. Det är en sång som beskriver det själsliga tillståndet efter skilsmässan mellan sångaren och hans första hustru; de avklingande känslorna som inte helt vill försvinna men som heller inte betyder så mycket längre. Trots att en tredje person finns närvarande i dialogen får man ingen känsla av triangeldrama. Lundell uttrycker snarare en resignerad smärta och en känsla av desillusion och tomhet och att ingenting egentligen betyder så mycket längre. Beskrivningen av att stå utanför den sociala gemenskapen och att ha tappat fotfästet är konstaterande. Genom att placera personerna i det nationella trauma som mordet på Olof Palme innebar så får sången även samhälleliga och politiska dimensioner. Skotten från Sveavägen ekar genom hela sången och det finns en närmast Beckettsk atmosfär av ödslighet i sången. (Lundell refererar för övrigt till ett Samuel Beckett-drama i sången) Vad vi får beskrivet för oss är inte bara skilsmässan ifrån en kvinna utan ifrån en hel tidsepok.
Under sommarturnén 2005 när jag hörde ”Vänd dej inte om” blev det uppenbart hur politiskt laddad sången fortfarande är, hur väl den fångar in den stämning som rådde i samhället från mitten av 80-talet (förvirringen efter mordet på Olof Palme, starten på socialdemokratins kris och desillusionen hos den generation vars politiska medvetenhet formades av det radikala 60-talet) och hur den samtidigt på ett närmast profetiskt sätt i dialogen pekar ut den riktning som svensk politik sedan kom att ta. Som om Ulf Lundell redan då när sången skrevs, 1986, på ett intuitivt sätt anade hur Sverige skulle förändras och komma att se ut idag. Plötsligt förändrades den där dialogen i sången - som jag tidigare tolkat som efterdyningarna av ett relationsdrama mellan sångaren och hans första fru - till ett samtal, en dialog som rör sig mellan det personliga och det politiska, det genomtänkta och det undermedvetna, det enskilda och det kollektiva. Det slog mig plötsligt att någon eller några av de personer som förekommer i den där märkliga dialogen kan vara metaforer eller representanter för den politiska högervänsterskalan och att dialogen kan tolkas såväl bokstavligt som symboliskt.
Så när Lundell ställde frågan ”Vart tog du vägen sen?” ifrån scenen så undrade jag naturligtvis till vem den frågan är riktad. Är frågan ställd till den f.d. hustrun eller inåt i självrannsakan ? Eller är det kanske en uppfodrande fråga till socialdemokratin, till det svenska folket ?
Hej anonym, vem är du?
Du är för klok för att dölja dig så där.
Jag känner igen det där med att samla på sig en massa texter. Har själv skrivit sedan 80-talet, och ännu längre.
Ibland kan något fortfarande fungera, möjligen, ibland inte.
Man kan använda sitt material, sina gamla texter, men man måste fortsätta vidare ...
Kanske låter lite snusförnuftigt, men ändå.
Tack för berömmet Windy.
Jag heter Magnus Johnsson och eftersom jag saknar texter som tar Lundells artisteri på allvar så försöker jag skriva sådana själv emellanåt. Några av dem ligger på internetsajten pafrifot.net under rubriken "Artiklar"
Det e skoj o sitta o läsa vad alla skriver, även om jag själv inte e så insnöad på texter/sångtexter.
Såg dig förresten idag Jonas =)
Tänkte springa fran men även lokala kändisar behöver juh en liten paus *hehe*
En prinsessa hade du med dig oxå.
Skönt med lite uppehållsväder, fast det började regna lite senare.
Hoppas att du/ni hade en skön midsommarafton o en härlig dag i dag.
Ha en fortsatt skön helg
M69
Vänd dej inte om minns jag från Livslinjen. Det är en bra, ödslig men ändå fredlig sång, på nåt sätt. Men det där skrev du ju mycket bättre om. Imponerande.
För övrigt var ju Lundells sommarprogram bra igår, även om det inte var så mycket nytt under solen.
Sångerna, det är då man inte det viktiga, anser jag.
Millan69. På tivolit då, eller? Var det du som satt med en kompis vid öltältet? Jag tyckte att det var någon som tittade på mej där.
Annars var det ett dyrt och ganska ruttet tivoli, tycker jag. 30 spänn för en barnbiljett! Tjugo spänn för en lättöl. Vi stack innan regnet.
Lundells sommarprat. Det var skönt att höra honom rak och tydlig. Arg om du så vill. Jag tycker han var riktigt bra. Fler som har ett officiellt forum i etern, som har hans status, borde säga som det är i nya Sverige.
T.
Absolut borde fler använda sin plats i det offentliga rummet till att prata om väsentligheter. Frågan är bara vad somliga anser vara väsentligt.
Vill du veta vad som är väsentligt. Det ligger närmre än du anar. Läs ditt senaste blogginlägg. Det är väsentligheter.
T.
Jepp på tivolit, men dock var det inte jag som satt vid tältet...
Stod dock nära "Ström" när du stannade till där, om du vet vem det e, har för mig att du stannade till vid honom.
Sen gick du vidare, lovar dock att säjja hej nästa gång jag ser dig...kanske till karnevalen bland 30000 människto *haha*
Ha en fortsatt bra vecka..
Millan69
Snusförnuftigt.
Vad jag menar är att det är en självklarhet för mig att försöka komma vidare med mitt skrivande.
Och använda det som går att använda.
Tommy: Jag har skrivit en bok som heter Och fortsätta vidare bort. Det säger väl något om mina tankar kring det du tar upp.
Men det finns alltid guldkorn i det gamla. Man kommer ihåg hur man kände då, det som var starka formuleringar då är kanske inte lika bra idag. Men säger en del om människan som skrev, det vill säga jag för tio-femton år sen. Så kan jag gå in i den personen igen. Och skapa något nytt.
Ungefär så.
Post a Comment