Syndafallet kom och rensade inte världen
Vi visste om vädret redan från början. Och regnet kom till Limhamn och förföljde oss när vi bar ut packning till bilen som inte läcker längre, tror jag.
Men det regnade mindre och mindre och jag hoppade av vid stationen i Landskrona för att cykla min cykel till kolonistugan. Och träffade Sol(!)-Britt, Elsas förra dagisfröken. Det hade inte regnat i LA på hela dagen, sa hon, och just då kom dropparna stora och hårda.
Regnet förföljer mej.
Är det jag som ska rensas bort?
Och visst hittar jag småfel och smådåligheter i Jo Nesbös böcker, men jag längtar dit. Han borde vara en av nordens tre bästa kriminalförfattare just nu. Och han skriver trovärdigt om missbruk. Och hjälten Harry Hole brottas med sin alkoholism, och ibland vill jag säga till honom, ta ett järn nu, Harry. Jag fungerar så. Jag är också alkoholist. Också lite för mycket klarabiffensjälv ibland, kanske. Jag tänker i alla fall på det ibland. Men jag faller inte som Harry Hole. Men vi faller alla ibland, som regnet, alkoholister eller ej. Det är något man måste jobba på för att lära sej hantera. Jag är inte bäst, inte än.
Och regnet föll och Elsa och Johanna åkte för att hälsa på Elsas kusiner.
Och i lugnet öppnade jag en lättöl och läste och det smatrrade inte ilkset, det dunkade tungt på kolonistugans tak. Regnet som ville ta sej in.
Och danska lugna favoriter på radion. Tre bandspelare och ingen fungerar. Och jag har klippt häcken, klippt bort upp till en meter på vissa ställen. Men fortfarande för högt.
Och, nä, jag går inte på matchen idag. Jag har gått på alla hemmamatcher i år (i serien) och en bortamatch. Jag har svettats mer än några av er, BoIS.
Så jag cyklade i regnstället till Akropolis, matchen gick på TV4.
Och Jörgen P och Jocke P var tillbaka. Och Håkan S var ung igen. Och Mirza kämpade. Och Dahlgren kämpar alltid. Och alla dom andra. Jag kände mej dålig, en svikare. Måtte syndafloden ta mej, tänkte jag.
Leder dom i paus så sticker jag dit, tänkte jag.
2-0 och jag håller alltid vad jag lovar. Cyklade ut till IP och fick komma gratis in. Stod i regnet, och det är så när man älskar, man får tårar i ögonen när man ser en sån insats.
Tack ska ni ha, grabbar!
Och till snorungarna från Göteborg som ville slåss efteråt, väx upp, fjånar!
Och till puckot av den gamla landskronastammen kvasipunkare (jag tror att det var du, annars var det nån annan av dina puckade polare) som skrek till den svarte spelaren i ÖIS när han låg ner: "Du skitar ner planen!" Dra åt helvete! Må syndafallet skölja dej och dina likar långt över kanten, långt ner i hålet.
Och till supporterpolisen, ställ inte supporterbussen där alla BoIS:arna går ut. Ganska korkat, va?
Nu ska jag lyssna på Libertines i min freestyle, cykla in till Pildammarna och se på blomfestival, med kärlek som tema.
5 comments:
Vem var den där kvasipunkaren? Viktigt att veta var man har varandra i dessa tider.
T.
Jag vet inte säkert om det var han, men han stod nära. Det kan ha varit någon annan också, regnet smattrade mot paraplyet. Men det var längesen han tillhörde punkkretsen. Jag säger det privat när vi träffas istället, vill inte hänga ut någon oskyldig.
Klokt. Ta det via e-post. Måste veta. Det är viktigt i dagar som dessa.
T.
Jag var blomfestival i lördags och det regnade och vi hade stövlar och sen lyssnade jag och leonard på afrikansk dans där i regnet och de dansade, herregud, va härligt, afrikansk dans och trummorna och regnet.
Blomfestivalen bestod i många äldre män och kvinnor. Det var lite kvavt idag. Och jag är allergiker. Och kön till glassen var oändligt lång, vi for till Möllan istället.
Men blommorna var fina. Och teatern och kullarna är verkligen förtjusande, alltid.
Post a Comment