Wednesday, September 26, 2007

Extramaterial - 8

Man kanske borde skriva om Maja Lundgren och Lars Vilks. Eller om Björn Ranelids märkliga beteende i intervjuer. Ernst Brunner. Alla dom som inte kan klättra långsamt utan att titta sej omkring. Eller om Kent.
Okej.
Jag är totalt ointresserad.

Man kanske borde skriva om en ny diktsamling som har ett konstigt namn, skriven av någon som gillar att ställa orden här och där så att ingen förstår. Som staplar ord i olika riktningar, med bara en önskan om att: Låt dom inte genomskåda mej.
Jag skiter i det.

EN SAK!:
Det finns inget dom.
Vanliga människor är inte vanliga människor. Jag önskar att DOM någon gång förstår det.

Jag har en uppväxt bland olika människor att tacka för att jag inte behöver göra mej till. Det enda jag lärt mej är att jag kan förstå människor från olika grotthål.
Och då ska ni veta att jag ätit mycket god mat på fina restauranger där solen från havet går ljummet ner. Jag lever i det. Jag är inte ett skit avundsjuk.

Jag har sett er alla. Jag kan prata med er alla. Jag är er idol.

4 comments:

l.t. fisk said...

Jag tror att inte valet är det existentiella dilemma vi lider av. Jag tror Sartre eller Kirkegaard, eller hönan eller ägget hade fel. Jag tror vi lider av: "Låt de inte genomskåda mig." Jag tror det är själva det mänskliga credot i västvärlden, den rika världen.

l.t. fisk said...

dem, ska det vara. Eller dom.

Anonymous said...

Ja, kanske det. Jag berättar inte allt. Men är man ärlig, först och främst mot sej själv, finns det möjligen inget att genomskåda.
För övrigt är säkert många dikter säkert bra, bara jag som inte orkar bry mej. Det ligger utanför min syn på världen.
Man ska komma ihåg att mycket av det som får mitt eget skrivande att andas var sånt som ansågs obegripligt på sin tid. Men det är en så liten del som överlever.
När jag läser vissa recensioner av vissa poeter befinner jag mej hos Monty Python ibland. Eller hos Killinggänget.

l.t. fisk said...

Det är inte fel. Det är ofta roligt. Det ska man väl få tycka det också. Och de kanske har rätt, recensenterna, de vet bara om på vilket sätt de har rätt.