Wednesday, February 13, 2008

Till Killor with love

Tidig september och äpplena är röda och några faller. Alla dom små hundarna i grannhuset i Hammenhög. Som att dom sprängs ut genom dörren samtidigt. Kennet. Inte Killor, inte än. Fem år, sex nästan. På väg ut till gungan som är ett av många utbrända lastbilsdäck i en lina i ett träd på en kulle i trädgården. Som i vilda västern. Galgbacken.
Och hundarnas vassa skall. Och murket trä i staketet. Och pappa med hagelbössan och brusigt ansikte.
"Zigenarkärring”, skriker han och skjuter i luften. ”Du! Nästa gång ... då jävlar”, skriker han när den svart silverhårade kvinnan kommer ut på trappen.
”Du rör inte mina hundar.”
”Är dom på min tomt, så dör dom. Sen dör du”, väser Killors pappa. ”Kennet, ska du gunga, jag ska snurra dej”, säger han nästan vänligt. När en hund kommer in genom hålet. ”Sparka den, sparka den jäveln”, skriker pappa, och Killor väntar en stund, och pappa bara skriker. Sen sparkar Killor efter den lille hunden, sparkar och sparkar, men träffar inte.
Men något händer. Pang! Och äpplena faller röda. Och hunden faller och blöder.
”Tio små niggerpojkar, kärring”, säger Killors pappa och siktar efter kvinnan, låtsas pang, låtsas en rekyl upp mot himlen med molnen. Sen slänger han liket över staketet. ”Jag skjuter dom en efter en. Du får sätta dit hönsnät, eller nåt”, säger han och vrider upp gungdäcket som en leksak med fjäder från längesen. Och säger håll i dej. Och allt snurrar och till slut stannar det, för att snurra tillbaka igen. Men då glider Killor ner genom hålet, landar i gräset som luktar blod, jord och fuktiga äpplen.

8 comments:

Anonymous said...

Jag tyckte inte om att hunden for illa, lite väl elakt va? Tack för uppvaktningen vi ses på lördag. SBL

Anonymous said...

Att skildra en pojkes uppväxt till man. Vad har format honom? Det är vad jag gör i historien om Killor, detta är ett kort råmanusutdrag. Hur ska det gå?

l.t. fisk said...

Rått och fult. Det ser mycket bra ut. Som om du brydde dig om det.

Anonymous said...

Jag tyckte det här var väldigt bra. Har fingrat lite på dina böcker på bibblan men avskräckts av tjockleken, har väldigt svårt för romaner längre än säg 150 sidor. Måste det egentligen hända så mycket mer än det här i en berättelse, handlar inte mycket alltför ofta om att skriva på näsan. Men återigen, en mycket bra bild.

Mandalala said...

Det var starkt och vackert och trovärdigt, tog tag i magen på mig....
Barn känner ofta ett sorts syskonskap med djur...

Windy said...

Med ett smeknamn som "Killor" behöver du inte skriva någon fortsättning. Vi förstår ändå.
Lysande!

Anonymous said...

Okej, då ger vi ut den här lilla boken då.
Ah nä, lite mer ska hända. Men som det ser ut nu klockar nästa bok in på mindre än 150 sidor. Och då blir det ändå flera historier. Som det ser ut nu, alltså.

Anonymous said...

Okej, då ger vi ut den här lilla boken då.
Ah nä, lite mer ska hända. Men som det ser ut nu klockar nästa bok in på mindre än 150 sidor. Och då blir det ändå flera historier. Som det ser ut nu, alltså.