Days in the life

Hemgjord vinbärssylt bland russinen och mjölken i hennes havregrynsgröt. Och min cykel är ju på stationen, så vi tar hennes lilla blå med blommor på korgen till dagis. Pugh sjunger om en vind som leker i hennes hår.

Längs havet. Här är hundarna. Här är stavarna. Här är den svarte mannen med färgglada kläder, hans blekare hustru. Man nickar. Man väntar på regnet som ska komma. Man är ordentligt klädd.

Och tänk tåget igår, till Helsingör från Malmö via Köpenhamn. Och husen där längs Gyldkusten, dom man så gärna vill äga och simma i en swimmingpool med utsikt över Ven från andra hållet. Borgerkroen och smörrebröden. Den blandade ölen.

Dom unga människorna i resebyråns gamla lokaler i Landskrona drömmer helt andra drömmar. Kanske är det en dröm att vara väldigt ung och ensam och för första gången ha någon som älskar dej villkorslöst, det lilla barnet som överallt finns, när man cyklar till skolan på en skraltig cykel. Kanske därför glädjen som ändå strålar ur hennes ögon som jag inte kan se med.

Cyklar i Malmö. Genom parkerna. Utanför biblioteket kunde vi samma popsånger. Det är längesen, manchetserkavajerna är utslitna och ersatta av nya lika bruna. Vissa ränder går aldrig ur.

Tillbaka till musiken. Tillbaka till Songs for Drella. Tillbaka till stadsgatorna jag traskat. Titta där och där och där. Berlin, Hamburg, Sevilla. Lissabon, floderna som alltid har tagit sej till havet och dom nya upptäckterna.