Saturday, March 08, 2008

Ett råd i nöden

Några korta tider i mitt liv har jag genomlevt på sjukhus och i fängelse.
Man kan skriva att dagar känns som veckor.
Man kan inte sjunga det i ett dansband. Det tror jag inte på.

Veckor kan kännas som år. Som tråkiga år.
Det kan ingen stylad trettonåring sjunga om.

En trettonåring kan ligga i sin säng och inte förstå varför natten är så lång. Varför måste man sova på natten. Varför måste magen kännas som en knut omöjlig att knyta upp.
Den trettonåringen är för trött på morgonen. Orkar inte skriva den sången som hade skurit rakt in i hjärtat.

Man måste ha verktygen.

Man kan ta en enda sked jordgubbskräm och vara trettioåtta år och ta sej till en helt annan tid som man säkert inte minns korrekt. Men det är det enda minne man har. Det är korrekt.

Man kan cykla i den första våren och tänka: Detta är verkligen den första våren. Detta är verkligen den första dagen av resten av ditt liv. Fast inte så. Detta är verkligen den första dagen.

I en månad hörde jag, såg jag, tågen som for förbi Stångby station. Jag satt på Stångbyanstalten. Det var ett lågt staket. Det var femhundra meter. Vinden ven över slätten. Det hade varit så enkelt.
Jag tänker inte berätta varför jag fick permission. Men vi åt kinamat och jag drack en liten öl i Lund. Vi låg i sängen i studentrummet. Jag ville aldrig därifrån. Man kan skriva så. Man kan mena det.

Vi laddar inför melodifestivalen, men om någon sång där säger dej något viktigt och drabbande om ditt liv. Byt liv.

5 comments:

Johan said...

Bra text. Men alltså, om man laddar för melodifestivalen, är det inte läge då att byta liv? :)

Själv laddar jag inför allsvenskan!

Jakob said...

Om man har barn laddar man för melodifestivalen, vare sig man vill eller inte, tippar jag...

FolklighetsJonte said...

I väntan på Superettan får man ta vad man kan. Men jag tycker att Melodifestivalen är proffsig och lättspydd underhållning, precis som Så ska det låta. Jag lyssnar titt som tätt på Svensktoppen också, och Ring så spelar vi. Och Tracks ibland, man vill ju hålla sej up to date. Jag är intresserad av fenomenet "Svenska Folket". Jag vill veta vad dom tycker och tänker. Och bara för att din bild av mej ska krackelera helt, Johan: Jag röstar aldrig, där går gränsen, det är då man ska byta liv, kanske ...
Det är som heroinister som säger: Jag skjuter inte i alla fall, så jag är inte knarkare.
Jag är trettioåtta år och, mycket riktigt, småbarnspappa.
Allt har sin tid. Jag går på krogen några dagar i veckan, men oftast är jag hemma till "melodifestivaltid".
Så, där fick jag iväg en ordentlig kommentar. Solen skiner i Skåne och jag ska sätta mej på en bänk vid havet med musik i hörlurarna, en skrivbok, en kvällstidning och en bok av Evert Taube. Det är ändå det bästa programmet.

Johan said...

Jo, förlåt. Jag menade inte att det var nåt fel att SE på festivalen. Och Kristian Luuk är ju fantastiskt bra som ledare (även om han var lite roligare förra året). Jag menade bara att "ladda inför melodifestivalen" lät lite överdrivet, det för tankarna till förr när man laddade inför Roskildefestivalen ungefär. Alltså, gå omkring hela lördagen och tänka - jippi, nu är det melodifestivalen ikväll, måste köpa chips på vägen hem eller nåt. Men visst, jag känner ungefär likadant de dagar HIF har match på kvällen, trots att jag är trettionio! Men iaf, det blir svårtipat i år, ingen favorit precis. Även om jag själv tror att Nordman och Christer Smörgren blir riktigt farliga! :)

Jonas said...

Det är inget att be om ursäkt för. Dessutom laddar jag/vi inte, det är ju egentligen ett smått ironiskt uttryck i det här fallet.
Men inför BoIS laddar jag.