Sunday, May 04, 2008

Björn Skifs ...

... har funnits under hela mitt liv, som ett varuhusskval i bakgrunden.
En novellsamling står snart färdig.
Peter Kihlgårds Kicki & Lasse är givetvis mycket bra.
Och Jesus and Mary chain.
Solen in i min bod.
Vi har grillat flera gånger, premiär för det i kolonin igår.
Jag hörde Jimmie Åkesson på radion igår, fostrad hos Moderaterna, hans två slipade tungor av drypande olja kommer att lura många, glädja många. Var så säkra.
Det är människorna man måste utbilda. Femtiotalet var inte så fantastiskt. Femtiotalet är över. Femtiotalet var ren tur beroende på bristande europeisk och värdslig solidaritet, från svensk sida. Feghet.

Så tänker jag på vidare. Hittar vad jag skrivit på min roman om Pange. Hittar ett kort utdrag. Han sitter i Simrishamn, Pange, han har träffat sin fängelsepolare Killor kvällen innan. Han väntar och längtar efter sin dotter. Dom ska till fädrens spår på Bornholm:

You don`t make business sitting on your ass. Hyrbilen i USA och bilen full av hårvårdsprodukter. Och pappas historia om professorn i försäljningsteknik som blev ifrågasatt av en kvinnlig student. Då, någon gång på sjuttotalet, när pappa var på kurs- och försäljningsresa Från Denver till San Francisco. Professorn satte upp sitt långfinger, satte sitt rödbrusiga ansikte nära den kvinnliga studentens.
"Stick it right up your ass", fräste han.

"Du får inget gjort om du bara sitter på din röv”, sa pappa med sin lätta danska brytning på åttiotalet, bilen full av pulversoppor och Pange hade bara undrat om dom inte kunde stanna för att kissa. ”Det växer ingen mossa på en rullande sten”, sa pappa och Simon och Garfunkel nynnade nickande i högtalarna, lai lai lai, lai lai lai lai lai lai lai. Ut genom luckan i taket som fick håret att fladdra. ”Att vara på väg, Paul-Magnus, känner du det ...”

3 comments:

Anonymous said...

Björn Skifs ... e min själ mer än varuhusskval!

Anonymous said...

Inte i mitt liv. Men han sjunger bra.

Anonymous said...

Eller, jag kan säga såhär. Jag var för ung för Hooked on a feeling, den är bara coverbandig nu. Michelangelo var rivig, som Växeln hallå, ungefär. Inledningen till Det blir alltid värre framåt natten är det enda som berört mej. Vad jag också tänkte mej, som varuhusskval, är alla dom töntfilmer och töntsketcher som syntes överallt under flera år på 80- och 90-talet. Och den där teveleken med Hegerfors. Eller hans Oruplåt om kyssar.
Idag är jag återigen för ung för Björn. För hans nyinspelade svenska klassiker, för hans engelska rocknroll eller för hans originallåtar på svenska. Det är skval.
Att andra gillar och berörs störs jag inte av. Det finns tonvis med sämre artister än Björn. Tomas Ledin, till exempel.
Men på min blogg är jag personlig.