Estaciones-fyra

Vi kan prata om historia, men vi kommer aldrig ifran Eufrat och Tigris.

For en vecka sen.
En ny dag pa kontoret. Formiddag pa Le Capitole i Narbonne. Blojor fàn Spar. Oliver fran saluhallen. Anna sover i vagnen. Jag laser om Zlkatan pa franska.
Sen tog vi taget till Perpignan.
Sen bokade vi ett hotellrum dar for nasta natt. Nagra parti flipper, antligen. Family Guy. Har jag aldrig spelat forr.
Packade ner det vi behovde i Elsas lilla rosa rullvaska.
Trettio meter till Staden som borjar pa Co, men jag minns inte nu. Ursakta min franska.

Taget mer an tva timmar forsenat. Jag ar pappaledig. Eller .. jag vet inte. Kanske anstalld nagra veckor till. Sverige gnaller och vet aldrig hur bra man har det.
Elsa och jag i en bar dar agaren pratar lite svenska.
"Sten Sturegatan", sager han, "i Goteborg, det var karleken."
Vi ater persika och nektarin och jag lar mej aldrig, det borjar klia i gommen. Allergi. Men jag har piller och sprut.

Ett slitet och skitigt tag. Medelhavets lukt av svett och sand.
Senare, i Barcelona, kommer jag att saga till Johanna: "Antligen vet man att man ar i Spanien, doften av klorin och urin pa toaletten."

Men pa vag till staden som borjar pa Co. Som att aka pa en spang. Vatten overallt. Salt. Och langre bort. Och vid sidan. Och bakom. Bergen.

Hinner inte mer. Det gar en buss. Vi ar i en somnig by och jag vet var spanjorerna haller till.
Ni langtar till Madrid. Jag ska beratta ikvall eller imorgon.
Det ar añlltid tag som ska ga. Fast just nu en buss.