Estaciones-tva

Om tva dagar fyller min mamma 70 ar. Hon ar i Spanien, i La Cala de Mijas.
En gang i en intervju sa jag att hon varit den viktigaste personen i mitt liv, pa gott och ont. Det var nog sant.

Vi ar ocksa i Spanien. I Madrid.

Retrospektion:
Marseille. Fredag. Vaknade vid sex. Var ute pa stan med Anna strax innan atta. Den andra synen pa barnen, pa dom aldre i dessa lander. Nagon sorts likavardesprincip. Och anda mer rasism. Men en helt annan historia. Lander som varit i krig. Inga bortskamda svenskar.

Marseille. Vilket liv. Bilar och mopeder som tutar. Sen kommer regnet. Jag har kopt tva paraplyer.
En blodig men stekt biff pa rabiff-stallet.
En annan kladkod, kvinnor over fyrtio, det ar dar man marker det. Man blir tant fortare har.
De fattiga och tandlosa finns oscksa. De rika och tandlosa ocksa. Min pappa ar tandlakare.
Det brinner en sol nagonstans genom molnen.
Vi badar igen. Ska aka till Narbonne. Vi har aldrig varit dar. Vet ingenting. Vi fuskar med Inter-Rail-passet.
Det finns ett annat Marseille ocksa, men jag hinner inte ga vilse nu.

Sa kommer vi till Narbonne. Vi har varit har. Jag och Johanna vid den forsta foralskelsen. Men vi bor tvastjarnigt nu. Vi har kommit upp oss i livet.
Bara idioter bor fyrstjarnigt over tva natter. Vem behover internetuppkoppling mer an femhundra spann?
For more information. Stay on line.