Ett plus ett blir tre igen

Nästanborstahusbon och folkpartisten Torkild Strandberg har jag aldrig förstått mej på. Fast ändå. Men jag trodde att han var mildare. Att han var mer förlåtande. Han verkar som en hämndgirig pojke som alltid fick stå utanför.
Men nu är det andra som ska stå utanför, och pilskt glutta in genom stålmurarna med taggar till överklassreservaten.
Borstahusens camping är populär bland ”vanligt” folk, sossar, en och annan sd:are kan jag tänka mej.
Den ska Torkild riva, även om han kommer att säga flytta.
Torkild tar väl ingen semester i sin jakt på makt makt makt.
Men inte fan vill han att campingen ska stå i vägen när Landskronas karriärkåta politiker ska se till att få fler folkpartister (och säkert en del sd:are) till stan.
Resultat resultat resultat.
Människor? Människor? Människor?
Nä, dom skiter vi i, om dom är utanför murarna.

Vi stannade i det tämligen rasistiska Frankrke på väg till det ännu mer tämligen rasistiska Spanien.
Nej! Inte alla människor. Men en helt annan attityd. Det Europa som Torkild och dom andra vill smyga sej in i med smyglögner och smygkramar och ... Men så är det i Europa!
Jaha, och vad hände med det stolta föregångslandet Sverige?
Vad hände med det landet som under en kort period faktiskt var ett föregångsland?
Jo, det blev ett land av egoistiska, penningkåta, makthungriga människor som antingen har fula kläder och klockor och stora spritflaskor för att visa sin storhet.
Eller har fula kläder och inprogrammerade argument för att förklara att dom gör rätt, för DIN skull. In my ass!

I ett tåg i Spanien. En Clint Eatswood-snut skiter i att jag sitter i en annan vagn, att jag saknar pass och biljett. Jag är ganska ljus. Jag säger att min fru och mina barn sitter längre bak. Han nickar och skiter i vilket. Men en svart portugisisk kvinna (säkerligen bördig från imperialismens kolonier som hon lämnat när allt var utmjölkat) får problem. Ett riktigt pass. Ett riktigt ID-kort. Trots det. Dom är tre poliser som jävlas med henne.
Välkomna till det nya Sverige, vilken dag som helst. Om det inte redan är här.

Landskrona har problem. Nästflest fattiga barn i Sverige.
Vad gör då stadens ”starke” man?
Jo, han gör samma fel som Malmö (den stad med flest fattiga barn) gjorde för åratal sen, koncentrerar sej bara på att skaffa attraktiva bostäder. Skiter i problemen.
Jo, vakter. Men VARFÖR GÖR MÄNNISKOR SOM DOM GÖR? Dom ser ingen framtid. Dom ser bara hatet, dom blundar för det andra (precis som många LA-bor gör).
Jo, jag vet att man behöver skattebetalare. Men man behöver även medborgare som kan se en framtid, som kan se en möjlighet att kunna, någonstans mycket långt bort åtminstone skönja denna möjlighet.

Det bor för få chefer i Landskrona. Tycker Torkild.
Kanske det.
Men, framför allt, det bor för många människor som är missnöjda med sin situation i Landskrona, av olika anledningar. Människor med olika bakgrunder, åttio år i stan eller tre. Jag tror inte att cheferna bryr sej ett skit om dom. Inte Torkild heller.

Stå upp och säg som det är istället, Torkild: Ge dom en klase bananer och skicka iväg dom på en stock i sundet.
Så kanske du kan tjinga det finaste huset i det som ändå inte kommer att vara Borstahusen. Det ligger för långt åt det bruna till höger om man vänder kartan lite.