Okej då

Uppstigning halvsju istället för kvart över. Jag måste hinna med. Idag ett bad i olja och kokos. Allt på Lill-Babs inrådan. Och jag är som grisarna, renhet framför allt.

I koloniträdgården. Missade bussen och tåget efter BoIS viktoria. Stannade en natt till. Radion på, det ska vara lugnt under natten. Det ska vara Mauro och Lisa och Julio.

Den svenska deckarförfattarinnan Bodil Mårtensson blev bestulen för ett halvår sen, ungefär. Hennes synopsis/stolpar/skelett till en roman försvann. Det har det stått om i skånska tidningar många gånger nu. Hur orkar tidningar haka på den gratisreklamniten mer än en gång?

Scoop från en deckarförfattare in spe:
"I Madrid glömde jag en stor och en liten väska på ett café när jag pausade i hotelljakten. I den större väskan låg alla mina anteckningar, i den mindre min dator. Anteckningarna försvann (med Bodilmått mätt ungefär tre böcker), men datorn fanns kvar.
Några månader tidigare hade jag blivit av med ytterligare ett anteckningsblock i Köpenhamn, innehöll blygsammare en och en halv roman."

I kolonistugan. Solen sken i halva trädgården. Regnet föll i andra halvan. Vi lever på gränsen. Gungan förblev torr, blommorna vattnades. Vi lever på rätt sida gränsen.

När västvärlden skyddar sej mot fiender (verkliga eller ej) kallas det att den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja.
Högertyckare missar aldrig en chans att att kalla VP kommunister. Missar aldrig en chans att klanka ner på kontrollsamhället i det forna Sovjetunionen.
För väst har ju riktiga fiender. För väst idkar ju den sanna och goda läran.
Som om inte öst tyckte att dom också gjorde det.
Som om västvärldens ideal inte kommer att kännas bisarra inom en ganska snar framtid. Som om inte domen kommer att bli hård.
Som om inte Ryssland är ett land som saknar kontroll i vulgokapitalismens spår.

Senare i sommar kommer min deckarnovell att publiceras i en tidning nära dej. Åtta uppslag på åtta dagar. Och jag är inte riktigt klar än. Det blir min första deckare på över tjugofem år.