Innan allt försvinner

Solen går upp på ett konstigt sätt idag.
Jag tänker på Michael Strunge, som gärna levde på natten.
Jag tycker inte om att sova, jag är dålig på det. Jag gör det när jag måste, när jag inte orkar längre.
Vi bodde på Södra Förstadsgatan 115 i något mer än två år. Jag minns det som en mycket fin tid, även om den innehöll ett sent missfall. Jag skrev en viktig bok då, jag handlade polskt livsmedel och fixade girran hos den irakiske cykelmannen.
Jag var där igår, köpte sushi där blomsteraffären tidigare låg. Det smakade bra.
Träffade Danne på Square side, det är ett ställe.
Mina flickor leker, vi blir väl sena till dagis, eller precis i tid. Dom ritar, jag vill låta dom rita, inte avbryta abrupt.
Jag är inte så förtjust i Jerry Williams musik, men jag gillar honom ändå, Jerka.
Annars lyssnar jag mest på Robert Forster och Pelle Ossler.
Igår gjorde vi något skönt.
Idag ska ska jag göra något som jag beslutat för längesen, mogen nu.
Och jag ska anmäla Elsa till en ny simskola, en mindre privat, en mindre Limhans/Bunkeflosk.
Det är vad ni får idag: En trött man en måndagmorgon, på väg till dagis och ... kanske mera sushi.

Och ... Jag läser Björn Klumms bok om Che, man måste veta lite innan man diskuterar revolutinsromantikerna.