John Holm på radion igår

När jag kan simma trettiosex längder på egen bana. Sen tjugo till med bara en eller två andra.
Men dom första trettiosex. Då är simhallen min kyrka. Det är där stillheten finns. Det är där jag kan föra diskussionerna. Det är där jag får ro och självkänslan tillbaka.
Det är då simningen är något större än motion.
Det är min stora dröm. Egen inomhuspool och bastu. Och lyssna på musiken och röra mej. Eller bara tyst, och lyssna.

Det är så många år sen jag läste Och solen har sin gång första gången. Närmare tjugofem. Jag läser den nu. En inte helt ny bok. Men en helt annan bok. Den har åttiofyra år på nacken. Översättningen är från 1947. Ändå alldeles fräsch.
På sitt sätt.
Och jag längtar varenda gång. Till Spanien mest. Paris.
Jag skrev en uppsats första året på gymnasiet, om hur litteraturen kan ta en till platser.
Visst. Musiken.
Men litteraturen kan ta dej mycket längre.
Visst filmer, konst, whatever.
Men litteraturen kan ta dej mycket längre.
Du lägger till dina egna bilder, tankar, fantasier, drömmar.
Och solen har sin gång. Ny och samma varje gång.
Jag fick en femma för den uppsatsen.
Jag var inte duktig i skolan, men jag var bra på det jag var bra på. Det jag var intresserad av.
Så har det fortsatt.
Jag är bra på ganska få saker.

Den senaste bok av Ulf Lundell jag läste när den kom var Saknaden. Jag tror att den kom nittiotvå. Jag minns att dom serverade öl på Forslunds gamla konditori i Borstahusen då. Det var i oktober. Jag hade köpt flera tidningar för att läsa recensionerna. Köpte boken också. Malin var med, har jag för mej. Det var i oktober. Vi åkte med cyklarna till Köpenhamn någon av dom dagarna. Hon gick på konstskola och jag försökte plugga litteraturvetenskap. Läste Brott och straff.
Jag minns att det var oktober och så stilla det kan vara över Öresund då. Den höga klara luften. Den blå himlen. Vi tog cyklarna över till Köpenhamn.
Jag fick Vädermannen när den kom ut, antagligen av förlaget. Jag har gett bort den eller så ligger den i någon bokhög nånstans. Jag var liksom färdig med Ulf Lundells böcker. Även om jag har ägnat varje ny bok någon timme då och då.
Nu är jag uppslukad av Vädermannen. Det är en bra bok. Han är en rolig jävel, Ulf Lundell. Det vet alla som har fattat något.
Man behöver inte hålla med Ulf Lundell, eller Hemingway, men dom är förbannat bra på att göra den skenbara enkelheten insugande.