Så kall efter att ha frusit så länge

Tidig morgon.
Och innan tröttheten brutit ut kan man väl leva lite.
Jag fick höra historien om julgransförsäljaren.
Jag tänkte på Lucifer Lindeman. Lucianålsförsäljaren.
"Det är en kort säsong."

Imorgon, lördag, kommer jag till Landskrona. Till biblioteket. Ca 11-13. Pratar och signerar böcker, säljer till lägre pris än hos bokhandlarna. Jag kan ta med några ex av En sång för Sonny och och Karola och Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in också. Mer blues från Landskrona.

Så kall efter att ha frusit så länge, hette en novell jag skrev tidigt på nittiotalet. Den handlade om en man och en kvinna. Möjligen en pojke och en flicka. Den var hård, på sitt sätt.
Så kall efter att ha frusit så länge, handlar om ett par i fyrtiofemårsåldern. Den är mjuk och böljande. Säkert hård och sorglig i någras ögon.
Så fungerar ju litteraturen.

Jag hade hoppats på några recensioner vid det här laget. Första recensionsdag var 12/5 och böckerna utskickade i tid. Det är märkligt hur böcker blir ointressanta för kulturredaktörer när förlagen är mindre.
Jag hade kunnat ge ut Till Killor with love på större förlag. Den hade blivit något annorlunda och kommit ut tidigast till hösten, antagligen våren 2011. Jag ville inte ha det så. Jag vill gå vidare. Men genast har jag skrivit en mindre intressant bok, bevisligen.