Långkalsonger, livrem och hängslor

Det är ljusare väder idag. Det betyder mycket. Vinden tycker jag inte om, men har lärt mej leva med.
Född i LA, Staden i vinden. Sen Malmö. Vänjer man sej inte vid vinden kan man ju lika gärna dö.
Men vi vet hur man uppskattar en grå höstdag, närmare vindstilla. Hellre det än snön vi aldrig kan hantera.

Det blir årets sista BoIS-match idag. Konstgräs. Brasilien.

Melodikrysset. Min hjärna blir tröttare och segare. Jag som alltid brukade lösa krysset med förbundna ögon och vänstran.

Att läsa en bok av Johan Kinde är speciellt.
Det finns ingen kväll, det är afton all over.
I Kalle Anka spelade bandet Pustans Pastejer.
Även äkta fasad eller ytlighet är äkta.
Och hennes sköte, du skulle bara se hennes sköte.
Men ändå läser jag Johan Kindes Någon sorts extas. Jag fortsätter läsa. Kanske är det någon sorts extas.
Men inte vidare bra. Eller.

Jag gör verkligen mitt bästa för att se den där stigen genom mörka skogen, stigen som först blir smalare och ännu mörkare men, men det blir lättare och man vänjer sej och där kommer ljuset. Och jag vill aldrig vara framme. Men det känns så mer och mer. Jag vill vara framme.
Ibland tänker jag: Jag orkar inte, längre.