Thursday, December 30, 2010

Igen, fast annorlunda

Uppför rulltrappan, ställ er åt höger, jag har bråttom.
Det är alltid svenskarna eller norbaggarna som står i vägen, danskarna har vett att stå stilla till höger och gå uppåt till vänster. Som livet. Som politiken.

Hur mådde du Dan Turéll, när du gick på dina gator.
Den förbannade vintern, och förkylningen, fly iväg, smält.

Jag har blivit mindre arg ibland. Ibland inte. Jag förstår fortfarande inte Peter LeMarc. Jag förstår varför man tycker om honom. Men jag tycker att det är andraklass.

Dan Turélls gator.
Det fanns en tid när jag nästan bara åkte tåg och läste böcker på danska, nästan allt annat gjorde ont. Mest läste jag Dan Turéll. Mest åkte jag till Danmark. Nörrebro eller Vesterbro.

min lilla vän
du är den minsta än
du tror att julmust är coca-cola
still, sätt dej ner och måla
som bara du kan
det är alltid du som vann
ändå
det måste vara så

Skönt att vara tillbaka på Vesterbro. Tidningar, en bok att läsa och en bok att skriva i.
På Sönder boulevard ligger Chicky Grill. Där äter jag böf med sås och rödkål.
Där kommer slaktarna in, den tjocke mannen och kvinnan. Klockan är två och dom dricker Classic. Jag dricker alkoholfri superlight, blandar i lite Hof.

Skönt att vara tillbaka på Vesterbro. Här kan jag andas. Här kan jag drömma. Här kan jag jobba. Här kan jag få en enkel känsla av den frihet jag alltid vill känna.

På Spunk visar dom musikvideor från nittiotalet. Det var ju nyss.
På Skammekrogen (skamvrån) skäms jag inte.

Och jag promenerar.

Och jag minns när jag läste manuset till Och fortsätta vidare bort under mellandagarna 2002 två veckor innan Elsa skulle födas, på City pub och Hvide lamm. Hur förbluffad jag var, att jag skrivit den boken.
Och nu sitter jag på City pub igen, mellandagar igen, och skriver en ny roman och jag hoppas att jag inte upprepar mej. Jag hoppas attt jag kan berätta och sätta igång fantasin hos läsaren.
Jag hoppas att jag har något viktigt att säga. Att jag kan säga det på ett stilistiskt vackert sätt, med flyt.
Och dom spelar Vikingarna på jukeboxen.

3 comments:

MagnusJ said...

Bra text! Frisk vind i den texten! De där raderna som du riktar till (din dotter?) "min lilla vän..." är mycket fina

Jag tycker på sätt och vis att många stora författare upprepar sig. Det är inget fel i att upprepa sig. Jag ser det som blues ungefär. Ett tema som presenteras, fördjupas en aning och sedan tas om. Små variationer. "Igen, fast annorlunda", som du uttrycker det överst i bloggposten. Jag tror att din bok blir bra.

Ulf Lundells "Utanför byggnaden" ifrån cd-skivan Lazarus (2005) gungar förvånansvärt bra i genuin rock och blues tradition och har ett naturligt driv vilket jag tror framförallt är orgelns förtjänst. Texten är politisk trots att den inte alls pratar om höger eller vänster, utan mer om att tillhöra eller stå utanför. Det är en text som handlar om att vara inne i eller utanför byggnaden; en krog i Stockholms innerstad?, kanske också en metafor för hela samhället, det mänskligt skapade. Somliga vill in och upp, andra som redan befinner sig därinne klättrar likt en naken apa (Djungelns Lag i urspårad mänsklig version) upp i trädet (de sociala hierarkierna). Och revolutionen finns där som ett hot eller löfte. Men det är inte där i det politiskt revolutionära Lundell fäster blicken, hans blick sträcker sig mot något utanför samhället...mot utopierna, de ännu icke formulerade.

Magnus A said...

Har du verkligen lyssnat på LeMarcs "Det som håller oss vid liv"? Från 2002 tror jag.
En oerhört bra skiva, enligt mig, full av verklig tröst och äkta tårar och skratt.
Men att få någon annan att gilla lika är i stort sett meningslöst, hellre anamma och uppskatta olikhet. Fast jag gillar dina andra, Plura, Uffe och Toni.
Så i rättvisans namn borde du åtminstone halvgilla Peter ...
Gott Nytt!

jonas said...

Låt gå för halvgilla, men det är alltid något som stör. Det är för slickt, för oäkta. En låt som Little Willie John till exempel, jag borde tycka om den. Och, visst, jag klarar av att lyssna på den. Men det är något som gör att jag inte fastnar, det blir inte riktigt äkta. Av den anledning har jag inte heller lyssnat så intensivt på Peter, som verkar vara en fin människa, kanske inte gett honom chansen. Jag vet inte.
Gott nytt.