Grattis
Först Offspring. Och nu Bryan Adams. Vad utsätter man sej inte för. Tracks lista över nittiotalet. Då lyssnade jag på annat.
Ja,jag försöker komma ifatt min tid. Hängamed i svängarna. Och hamnar mitt i sliskigt nittiotal.
Elsa fyller åtta idag och Johanna kom med en liten tårta som ändå var för stor.
Jag tar istället mina barn bakåt. Elsa fick en skiva med Lasse Berghagens sjuttiotals-klassiker. Och en dvd med Från A till Ö. Med Hedvig och ugglan Helge.
The drugs don´t work nu. Thugosjätte plats ungefär. Den kan jag i alla fall.
Jag läser I skuggan av Tingsten av Herberts barnbarn Jill. Den är som många biografiliknande böcker, intressant men inte alltid stilistiskt perfekt. Men bättre
än många andra. Och den gör riktigt ont ibland, som bra böcker ska göra.
Vapen vapen vapen.
Frihet frihet frihet.
På Spunk Bar på en hörna av Istedgade på Vesterbro brukar man visa videor från nittiotalet. Men priserna har skjutit i höjden sen färjorna försvann och turisterna hittade hit. Men hororna ser fortfarande inte ut som Julia Roberts.
Jag gillar Take That´s comeback, The Flood.
Det är kanske inte konstigt, när man är tjugoåtta kan man skriva en låt som Så mycket äldre och sjunga om att man är färdig.
När man är fyrtio blir det värre. Då börjar det krypa på för första gången på riktigt.
När man är nästan sextio kryper rädslan närmre, vetskapen. "Lär dej älska mörkre, för ni ska umgås länge sen." Den är så bra, men klustrofobin och skräcken.
Ulf Lundell har ställt in en turné. På grund av sjukdom. Jag vet inte, bara att han är för ung. "... hitta ett ljus och tänd."
3 comments:
Jag vill inte spekulera i orsaken till att Ulf Lundell valt att ställa in sin turné. Jag kan bara beklaga det och hoppas att han snart tillfrisknar. Vad som skett efter pressmeddelandet skickats ut följer dock ett mönster som Lundell tematiserat i romanerna Saknaden, Friheten och Värmen; nämligen livet i offentligheten. Det temat har jag valt att skriva om här under.
På Flykt
Att koka ihop en till hälften uppdiktad existens utifrån författarens faktiska livs drama, tycks vara Ulf Lundells liv. Var det biografiska självet slutar och var det fiktiva börjar är aldrig lätt att säga i litteraturen i allmänhet, och i synnerhet inte hos Ulf Lundell.
"Värmen" är den tredje och avslutande delen i en trilogi som föregåtts av "Saknaden" och "Friheten". Den sammanfogande länken i trilogin skulle mycket väl kunna vara media. Genom trilogin så är media hela tiden en följeslagare, men media står aldrig i fokus. Media är dock ständigt närvarande. Delarna i trilogin är var och en väldigt omfångsrika i sidantal och kännetecknas i sin stil av stor detaljrikedom och en stor mängd, kan tyckas, oväsentlig information. Böckernas tjocklek och osovrade struktur kan därför ses som en spegling av vårt mediala informationssamhälle. Precis som i den föregående romanen "Friheten" så använder Ulf Lundell två alter ego i "Värmen", nämligen Poul: rockartist och Bull: författare. Ulf Lundell har på senare tid låtit sina romaners huvudpersoner låna allt tydligare drag av författarens eget liv och hinnan mellan dikt och verklighet har med tiden alltmer tunnats ut. På det sättet kan man tycka att Ulf Lundell valt att gå den voyeuristiska publiken till mötes, det vill säga de människor som mest läser hans böcker för att få information om personen Ulf Lundell. Men författarens avsikt med det valet är snarare ett försök att säga något om vår samtid och det samhälle vi lever i, utan att för den sakens skull göra anspråk på att skildra den "objektiva verkligheten". Genom att lägga huvudpersonerna såpass nära sig själv och verkligheten så visar Ulf Lundell på det sättet samtidigt upp den märkliga kändiskult som han själv uppenbart blivit en del av och som han vill rikta kritik emot. Huvudpersonen Poul och hans vän Bull har levt större delen av sina liv i offentlighetens ljus och den utsatthet från allmänhet, journalister och fans som det inneburit är ett bärande tema inte bara i den här boken utan i hela trilogin. Ulf Lundell har hunnit samla på sig en hel del erfarenhet ifrån den mediala världen genom sitt långa "kändisskap" och anser det antagligen vara nödvändigt att skildra livet i offentligheten ur ett eget personligt perspektiv. I "Värmen" har Poul och Bull två olika sätt att hantera media. Bull reagerar kraftigt emot den ytliga fördumningsjournalistik som brett ut sig i Sverige till följd av att vinsten har blivit viktigare för medieföretagen än rollen som tredje statsmakt. Bull har även personligen drabbats av det s.k. mediedrevet. Man skulle kunna påstå att Bull lider av post-traumatisk stress, han är en man som blivit hudflängd, misshandlad och förvrängd av media under så många års tid att han nästan gått under. I boken kommer han till tals och kan förmedla sin bild av verkligheten. Bulls hätska utfall mot diverse kvällstidningskrönikörer är hans sätt att slå tillbaka, även om läsaren inser att det är ett krig som han aldrig kan vinna.
Poul har ett annat, mycket mer luttrat, förhållande till media. Han konstaterar krasst att den skeva mediala bilden av honom som vuxit fram genom åren i offentligheten skapat ett sånt stort glapp mellan den han uppfattar sig att vara och publikens bild av honom att han inte längre kan fortsätta fungera i offentligheten. Poul förefaller inte tro det vara möjligt att kunna förändra den offentliga bilden av honom som vuxit fram genom årens lopp i media, så han måste helt enkelt lämna den.
Att vilja lämna eller tvingas fly den många gånger trånga verklighet som media i allt högre grad skapar idag är ett tydligt tema i "Värmen" och i hela trilogin. Resandet har därför fått en alltmer central roll ju längre vi kommit i romantrilogin. Det åks mycket bil. Förr rådde man människor att resa för att glömma. Man hävdade att resan minskar frestelsen att begå självmord för den bjuder på något annat istället: avfärdens lilla död; att helt och hållet uppgå i den hastiga förflyttningen innebär att försvinna i resans fest – en fest där morgonen aldrig bryter in – och detta är samma sak som en ständig upprepning av dennes yttersta dag. Vad är det för slags resande Poul ägnar sig åt ? Om man exempelvis läst f.d. statssekreteraren Lars Danielssons självbiografiska bok "I skuggan av makten" så skriver Danielsson att han efter mediedrevet reste mellan södra Frankrike och Stockholm på samma sätt som Poul gör i romanen "Värmen". Det är alltså inte osannolikt att tro att det rör sig om ett – av media - framtvingat bilåkande; en flykt.
Som läsare slås man även av att Pouls maniska bilåkande på motorvägarna i Europa, flödet av tillryggalagda mil till formen påminner en hel del om logiken i det mediala informationsflöde som ständigt pågår på t.ex. kvällstidningarnas websidor dygnet runt, the information highway. Informationens hastighet blir viktigare än informationen själv, och människan blir apatisk; den våldsamma hastighetsökningen och mängden av information slår till sist om i sin motsats, i orörlighet. Man sitter orörlig framför datorn och ser nyheterna avlösa varandra utan att (re)agera. Intrycket man som läsare får av Pouls kringflackande nomadliv på vägarna i Europa är paradoxalt nog att det känns helt stillastående och fyllt av leda. Poul kan – i ett avsnitt av boken – inte ens förmå sig till att parkera bilen och möta andra människor när han "kommit fram", utan fortsätter istället direkt resandet tillbaka igen som om själva resandet, i brist på annat, blivit målet. Poul tycks nästan lösas upp när han sitter i bilen. Han är riktigt illa ute, vilket är ett kännetecknande drag hos alla de – framgångsrika offentliga - huvudpersoner som befolkar romantrilogin.
I trilogin kan läsaren följa medias ökade kommersialisering, genomslag och makt under en dryg tioårsperiod. Sett utifrån författarens perspektiv. Vad som framträder är en formmässig, berättarteknisk och innehållsmässig mediekritik framförd av en, för ämnet, unik författarposition i Sverige.
Må inte psykiskt dåligt just nu för det finns ingenstans du kan ta vägen. Åtminstone inte i detta distrikt. Jag frågar sköterskan: men om jag mår så dåligt att jag funderar på suicid, självmord, ... ja, säger den ansvariga sköterskan på psykiatrin i Helsingborg, det är ditt val! ... Tack för din ärlighet. Och tack alliansen för er generösa politik
Post a Comment