I denna tid

Annars har det handlat en del om Tom Petty hos mej i dagarna. Jag hade läst så mycket om den i musiktidningar. Så hade jag fått en ganska enkel stereo när jag tog studenten, bandspelare, radio, skivspelare och, tada, CD-spelare. Det var ju ganska nytt då, i slutet av åttiotalet. Jag köpte Perssons Packs Kärlek och dynamit. Iggy Pop, den med Home på. Och Candy.
Sen när jag lämnat lärarhögskolan i Jönköping hittade jag så småningom en liten ful etta på Borgmästargatan i Landskrona. I ett stort fult hus, mittemot där det gamla systembolaget låg. Nästan mittemot där det nya biblioteket ligger, den gamla brandstationen.
Jag började klockan åtta på Pilängsskolan, elevassistent i en av särklasserna. Slutade två. Klarade mej. Spelade i ett band och skrev låtar och nån sorts poesi eller kortprosa i väntan på Romanen.
Ibland, i dom fula korridorerna i det fula huset, kände jag en ingrodd äcklig lukt. Då stod hon bakom mej, grannen, i gråa tyger, gammal, hon pratade nån rotvälska, alltid.
Någon gång kände jag lukten/stanken inne i min lägenhet, då kunde hon stå i den lilla hallen. Jag bad henne argt gå, hon mumlade.

Skillnaden mellan Melodifestivalen och Riksdagsvalet: Att även barn får rösta.
För övrigt är det samma sak: Människor som är okunniga och (egentligen) ointresserade av djupare musik/politik bestämmer vad "svenska folket" tycker. Utan att tänka på konsekvenserna.

Jag hade läst så mycket om den. Men nu var Tom Petty stor med Traveling Wilburys och med plattan Full moon fever. Okej men lite mossigt.
Så jag köpte den, nice price, Damn the torpedoes, Powerpop. Så väldigt bra.
Sen hamnade jag på Ystadsgatan i Svinaryssland i lite olika lägenheter. Hamnade neråt och neråt. Och skivorna jag älskade så hamnade på Skivesset på Amiralsgatan.
Men nu finns Youtube och Spotify och jag kan lyssna på Tom Petty igen. Som alltid, den unge, men det finns kvaliteter hos den gamle också.
Och ... Don´t come around here no more, från halvdana Southern accents, är en fantastisk song.

Vad vet jag om socialdemokratins innersta. Inte mycket. Men att en sosse som verkar vara en riktig sosse antagligen blir partiledare kan jag bara applådera. Jag läste dessutom vad han sa om kultur i den utfrågning som HD:s kulturredaktion gjorde, glimrande, i sammanhanget.