En simmande man

Måndagmorgon och man måste vara noga med tiden om man ska simma då. Innan nio måste man vara i plurret.
Det var jag. Hann med artonhundra innan gympadamerna började bli nervösa.

Ja, jag skriver om simning.
Tisdag och då är det lugnt att vara i bassängen 9.38. Det var jag. Dagen till ära hade man skojat, så klockan stod på 7.38. Det är sådana små crazy saker som vi nickar åt varandra om, vi som simmar, småskrattar. "Nu har dom blivit alldeles från vettet, hi hi."
I denna goda atmosfär avverkade jag tvåtusentvåhundra meter, färdig 10.33. Eller 8.33, om man så vill.

På onsdagen började påsklovsfirarna droppa in ganska tidigt, jag gav upp efter sextonhundra meter.

Så kommer skärtorsdagen. Och det ska ju vara en hyfsat vanlig dag, men man tar ut helgen i förtid. Jag sov för länge, det var kört. Ingen simning. Nu får jag vänta till på tisdag.