Ninanninnaninnaninannananana

Du är där direkt.
Du bläddrar först (ska jag ska jag inte, jag har ju den och den och den att läsa), inte förstrött, men ändå. Du bläddrar som en fördom. Som: Vad har han nu hittat på som han har hittat på förut.
Som: Det är ju ändå samma historia. Ekorrhjulet.
Och det svarta omslaget.
Och inget foto ingen baksidetext ingen författarinformation. Inte ens vem som har gjort omslaget.
Som vore Ulf Lundell öppen och informationsglad utanför pärmarna.

Sen skalar du bort bristen på prål och börjar läsa.
OCH!
Du är där direkt.
Och du kan bara följa med.
Och, ja, varför inte nämna Ulf Lundell igen.
Och du har ju glömt, det är inte ekorren som springer i det hjulet. Det är ju hamstern. Ekorren verkar vara fri på ett helt annat sätt. Och alldeles exakt från gren till gren.

Dagens boktips: Döden & CO. Moodysson Lukas