Bruce Springsteen

Jag var helt ensam på KB i Malmö.
Jag vet inte om det finns någon som jag blivit så berörd av som Mike Scott i Waterboys. Det ska väl vara Shane MacGowan då. Eller Born Sandy Devotional, Triffids alltså, David McComb. Men det är bara en platta.
Jag menar: Att få följa ett band från början (okej, från andra plattan A pagan place), det gör något med en. Det blir en del av dej. Du kan plocka minnen från varenda låt.

Och nu har Malin fått ett tredje barn och jag minns att hon lärde mej att Trumpets var den bästa låten på This i the sea.

Jag var helt ensam på KB och det var höst. Och vi bodde i slutet av Södra Förstadsgatan i den fina gamla konstiga lägenheten och jag tror att Johanna var gravid med barnet som vi aldrig fick.
Tindersticks, Dying slowly, den finns alltid i mitt hjärta.

Men där på KB var det bara jag och Mike Scott och jag tänkte att det var Bruce Springsteens mer begåvade lillebror. Det var en sån konsert, soul. Det var alldeles enastående.

Where are you now when I need you är en av dom mest skärande sånger jag vet.
And a bang on the ear har jag hört så ofta.
Och alla dom andra. Jag ville bara säga det, hur lycklig och tårögd jag var när jag cyklade hem från KB den kvällen, den hösten. Jag skulle börja jobba 6.15 på morgonen och jag hatade det jobbet och det företag jag arbetade för, men detta kunde dom inte förstöra.